Nu drar vi igång med Na14 C:s första diskussion om Jonas Hassen Khemiris roman "Allt jag inte minns".
Första gruppen sätter igång med följande frågor. Glöm inte att vara textnära och använd litterära begrepp när det passar.
1. Hur upplever ni romanens exposition (inledning)? Hur tror ni att Khemiri tänkt när han har lagt upp den så? Lockar den dig till läsning?
2. Hur skulle du beskriva berättarperspektivet? Fokaliseringen? Är det någon röst som dominerar? Vems?
3. Vilken är utgångspunkten för berättandet? Varför kommer berättelsen till? Hur vet vi det?
4. Vilka är de viktigaste personerna i den första delen av romanen?
5. Beskriv med hjälp av citat hur personerna uppfattas. Har du fått sympati för någon av dem? Antipati?
6. Är miljön viktig? På vilket sätt i så fall? ge exempel på citat som speglar miljö och kommentera hur författaren går till väga.
7. Beskriv en sekvens som fastnade hos dig och förklara varför.
8. Här finns sedan utrymme för dig att ta upp något eget. Du kan beskriva något som du tyckte var intressant/jobbigt/roligt/sorgligt o.s.v. eller ställa frågor till de andra bloggarna.
Tack för deltagandet!
Helena
Svårt att säga vad som är inledningen dels pga boken börjar ” in medias res” dvs. mitt i handlingen och dels pga dispositionen. Första sidorna är uppbyggda av korta stycken som är avgränsade med en * där handlingen skiftar mellan ett besök hos en granne och en slags intervju där en annan person (som är Vandad då grannen avslöjar detta på s, 13,) som sitter i fängelse berättar om hur han kände/träffade Samuel. Kanske skulle man kunna säga att hela det första kapitlet ”Huset” är en inledning? Detta Eftersom i slutet av kapitlet så säger grannen till berättarrösten ”(…)Lycka till med att försöka rekonstruera Samuels sista dag”, samt att läsaren får reda på att han är en författare som ska skriva en bok om Samuel. Hela kapitlet ska då vara en inledning till varför berättarrösten besökte grannen och varför den andra personen berättar om hans relation till Samuel, alltså berättarröstens förarbete till att skriva boken om Samuel.
SvaraRaderaJag tror att Khemiri har tänkt att för att få de olika personers berättelser och minnen av Samuel intressanta och samspelta är det mer spännande för läsaren att läsa historierna parallellt än att skriva alla intervjuer kronologiskt från början till slut med Vandads berättelse som sista intervjun. Detta hade bla lett till tråkigare läsning samt förvirring i varför alla minnen raddas upp utan att egentligen få något sammanhang eller bakgrund till vem de var eller hur Samuel egentligen levde. Det tror jag är huvudorsaken till varför Vandads berättelse berättas parallellt med de andra karaktärernas minnen. Hans berättelse har en mer sammanhängande kronologisk början och slut. Han berättar om hur han och Samuel träffades, vad de gjorde, vad som hände och hur de levde. Samtidigt som alla de andra karaktärernas minnen visar vilken relation de hade med Samuel samt hur de minns honom som person. Detta bidrar till att läsaren förstår händelseförloppet som ledde fram till Samuels död, hur han var som person samt hur han kommer bli ihågkommen av sin familj och vänner.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJag håller med dig där Anette om att första "kapitlet" Huset kan var en inledning, men jag vill ändå påstå att det inte finns någon inledning. Som du nämner kastas läsaren in i handlingen "medias res" och jag tror att det finns en tanke bakom det. Hittills kan läsaren förstå att Samuels död var väldigt plötslig samt oförväntad, och genom att börja boken på ett litet osammanhängande och förvirrande sätt försöker författaren att skapa den känslan som de själva upplevde när Samuel dog. En inledning hade gett oss en förkunskap som dels hade gjort handlingen mer sammanhängande och därmed mindre intressant (som du diskuterar kring Anette) men framför allt tagit bort, eller åtminstone minskat, den där förvirrade känslan. Inledningen skulle jag säga finns på baksidan av bokens omslag.
RaderaEn annan effekt som den uteblivna inledningen har är intresseväckande. Vi behöver läsa mer för att förstå vad det är vi läser. En smart strategi från författaren.
Intressant det du skriver Karin om Samuels död och att det är därför texten är osammanhängande i sitt upplägg.
RaderaIntressant att du tänkte på att baksidan av boken ska vara som en inledning. Nu när jag läser detta en gång till tycker jag att du har rätt. Jag håller även med dig om att Khemiri medvetet gjorde början förvirrande för att koppla det till den förvirrade situationen då någon nära plötsligt går bort. När jag tänker på att Khemiri fick ”inspiration” till boken av hans egen sorg och förlorandet av en nära vän, verkar det ännu mer passande att han ville och började boken med en likadan, förvirrande känsla.
RaderaJag tror även att en annan tanke han hade med expositionen var att det ska vara förvirrande och osammanhängande (som du sa Karin) eftersom han skriver om minnen. Minnen är inte alltid kronologiska, sammanhängande eller tydliga och därför tycker jag att det är så passande att börja boken om minnen, smått förvirrat och rörigt.
Bra start Annette! Kapitlet "Huset" känns som inledningen kanske. Varför heter det "Huset" förresten? Nästa inlägg någon gör kan svara på Annettes, ställa frågor eller fortsätta med karaktärerna och citera!
SvaraRaderaJag tror att det heter huset pga. av att Samuels mormors nedbrända hus är ett genomgående tema i första kapitlet samt att huset ska verka som en extern konflikt. Det var ju troligtvis någon som tände eld på det och därför noterade även grannen att det har varigt oroligheter i området efter händelsen. På sidan 16 beskriver grannen att Samuel såg ovanligt blekare ut än vanligt, och att han slog sig för kinden för att försäkra sig att det har hänt på riktigt. Så som jag har uppfattat det stod han sin mormor väldigt nära och då skulle jag tro att även huset betydde något särskilt för honom. Kanske även därför han slog sig för kinden eftersom han inte kunde tro att huset hade brunnit ned.
RaderaEn tanke jag har om kapiteltitlarna är att de ev. skulle kunna vara de stora ”triggers” som ledde fram till att Samuel ville och sedan tog livet av sig. Till. ex huset ( och då även minnen) som var kärt till honom var nu täckt i aska, ”Boendet”; mormorn som var i boendet och påväg att tappa greppet om verkligheten, ”korrespondens”; hans relation till sin mamma ( som inte verkar det bästa) och ”Berlin” som syftar på att hans barndomsvän ”lämnat” honom ensam. Eller är det att ta det lite för långt? Vad tycker ni andra, (Karin :-))?
Intressant om kapitlens titlar. Det blir spännande att se om du har rätt Annette. Kanske kan man tänka så om alla rubriker i boken...
RaderaVem är Samuel egentligen? Det är svårt att få ett grepp om vem han är när vi får lära känna honom genom så pass många olika berättare som alla har haft olika relationer till honom. Vi har förstått att han har någon form av rädsla inför att inte ha levt och ha minne av sitt liv. Sidan.83 "... all dom där sakerna Samuel får för sig att göra för att inte gå miste om livet." Eller på sidan 80 när Samuel mitt i natten, utan att någon ser, skänker pengar till tiggare. Det säger ju en hel del om hur han är som person. Som läsare har jag dock fått känslan av att Samuel ibland är väldigt frånvarande och kort mot människor (sidan 41 telefonsamtal med mamman),till och mot Vandad ibland. Vandad berättar om sin bror och hans barndom och Samuel bara sitter där och säger ingenting, han är någon annanstans (okänt sidnummer).
SvaraRaderaHittills ser jag Samuel som en väldigt godhjärtad person. Han är nästan lite för godhjärtad vilket har lett till att han är rädd för att glömma bort personer, händelser och saker. Kanske lider mormorn av Alzheimers och han är rädd att han också ska drabbas av det för tidigt i livet? Den rädsla har framtvingat ett hetsigt beteende där han gör saker av lite fel anledning. Vem är Samuel för er?
Samuel prioriterar även att hälsa på sin mormor ofta, varför gör han det? Har hon varit en viktig del i hans liv som författaren vill poängtera genom att berätta om besöken så tidigt i boken? Har Samuel en dålig relation med sin mamma så att mormorn har varit hans "mamma" istället? Jag tror att författaren har lagt upp boken på det sättet han har gjort för att kunna placera in detaljer som har stor betydelse senare i boken.
Hur dog Samuel? I en bilolycka?
För mig är Samuel en godhjärtad person som jag tror vill väl och som faktiskt bryr sig om folk i hans närhet, men allt verkar komma i vägen och i skymundan av hans inre konflikter. Så som du Karin säger verkar han frånvarande, nästan som att han hela tiden grubblar på något annat. Jag tror detta hänger även samman med hans konstanta strävan efter att fylla på med erfarenheter. ”(…) på fritiden snackade han på repeat om livets korthet och att man måste fylla på med nya erfarenheter för att inte dö olycklig.” (s,56) Men ju mer han strävar efter att fylla på erfarenhetsbanken desto olyckligare och tommare verkar han. Jag tror detta syftar på att han känner sig väldigt vilsen och att han letar efter att uppleva något som får honom att kanske känna sig lyckligare, eller mer trygg i sig själv. Detta kan även vara anledningen till varför han verkar annorlunda, plötslig och lite rastlös för andra i hans närhet.
RaderaPrecis som du skriver Karin tror jag att Samuel är en väldigt godhjärtad person men jag tror att han inte riktigt vet hur han ska hantera det själv. Något som slår mig är att han har ganska abrupta humörsvängningar, om det bara är så hand personlighet ser ut eller om det finns någon underliggande faktor till det får vi kanske aldrig veta. Men en teori som jag har är att han lider av någon form av mental sjukdom, tex schizofreni, som gör att han uppfattar världen på ett annat sätt än vad vi gör och därför befinner sig i sin bubbla stor del av tiden. Vad tror ni om det?
RaderaJag tror att Samuel dog i en bilolycka vilket vi får ganska många hintar om i boken. Tex när han pratar med sin mamma i telefon när de ska parkera osv. Men på grund av det sättet som Samuel beter sig på, lite okontrollerat då och då. Så skulle det inte förvåna mig om det var självmord. Precis som Annette citerade ovan så försöker han fylla på erfarenhetsbanken och när man tänker på alla de minnen han har svårt att återkalla så skulle inte jag säga att det är ett så långt steg till självmord, speciellt om han lider av någon mental sjukdom. Jag tror vi alla vet hur förödande det kan vara. Han kanske kände att om han ändå inte kan komma ihåg minnena, vad är det då för poäng med att leva?
Bra fråga Amanda! Finns det någon mening om vi inte har några minnen? Vad tror ni andra om Samuels personlighet? Kan man dra det så långt som att han är psykiskt sjuk?
RaderaVäldigt intressant att du uppfattar Samuel som psykiskt sjuk. Jag har också tänkt den tanken. Jag tänker att en anledning till att vi uppfattar Samuel som schizofren beror på att vi lär känna honom genom olika personer och främst hur dessa personers berättelser presenteras för läsaren.
RaderaBerättarperspektivet är begränsat allvetande och eftersom författaren återberättar det som han har fått berättat för sig själv känner vi bara till en persons känslor och tankar åt gången. Fokaliseringen är alltid intern men fokalen byter mellan olika personer. Detta gör att Samuels personlighet byggs upp genom fler olika personer som haft olika relationer till honom och den blir ofullständig, han uppfattas helt enkelt ibland som två olika personer. Anledningen till schizofren-diagnosen beror alltså på de olika fokalernas uppfattningom Samuel som vi får berättad för oss ur ett allvetande perspektiv. I dessa historier läggs någon inte värdering i huruvida foklernas berättelser faktiskt stämmer in på Samuel. Jag tror inte att han lider av någon psykisk sjukdom, men det är en rimlig slutsats att dra utifrån hur vi lär känna Samuel.
Har ni hunnit få någon bild av Samuels mamma än? Med tanke på det du Karin skriver om att Samuel kanske inte haft någon bra relation med henne. Reagerar olika människor olika på Samuels sätt att vara tyst när de berättar något? Vad skulle ni själva föredra av en lyssnare? Bra Karin att du återkopplar till Anettes inlägg och att du ställer frågor till de andra. Citaten uppskattas också. Fortsätt gärna eller om någon annan tar vid.
SvaraRaderaKom igen nu folket! Det finns ju massor att skriva om.
SvaraRaderaJag har läst era inlägg och det finns fram till och med idag måndag att skriva för gruppen som ska göra det. I morgon tisdag skriver nästa gäng. Frågor kommer att ligga här från och med i morgon.
SvaraRaderaAmanda! Du får gärna skriva något mer utifrån frågorna innan er diskussionstid är slut..
SvaraRadera1. Som nämnt ovan är beskrivningarna vi får höra om kärlek olika från person till person.Taxichaufförens bankkonto med ökande avkastning, att man blir bifigur i filmen om sitt liv, att vara glad och känna sig lycklig eller att lida och a ont. De kommer alla från olika människor som har olika relationer de har och haft och är alla inte ense om definitionen på relationen de varit en del av. Det jag tycker blir betydelsefullt här är Vandads kommentar till Samuels nyfikenhet att få svar på frågan (s.93) "Men jag tänkte redan då att han inte fattade, och aldrig skulle göra det. "
SvaraRaderaDenna kommentar förtydligar inte bara Vandads inställning till Samuel och Laides relation utan visar också på ett sätt hur odefinerbar kärleken faktiskt är. Samuel som maniskt letar efter kärleken kommer aldrig i Vandads mening finna svaret, eftersom det inte finns ett svar att finna. Kärlek är helt enkelt utan definition.
Laide och Samuels relation har även den många olika definitoner. Som jag tog upp tidigare definerar Vandad relationen som ohälsosam och destruktiv framförallt för Samuels del. I boken beskrivs relationen mellan Laide och Samuel mer som spontan, och det nämns att det går rykten om att deras relation är magisk eller att de är själsfränder - rykten som Vandad krossar.
När vi får höra om Laide och Samuels första dejt, går nästan allting som kan gå fel - fel. Det är kallt, stelt och de har inte mycket gemensamt, men lyckas ändå på något sätt hitta oändliga samtalsämnen att prata om och går hela natten tillsammans. Detta tror jag definerar vad kärlek är, och just hur Laide och Samuels relation är. Den var inte nödvändigtvis en "bra" relation men det var en relation där båda parterna var villiga att kämpa för att få till det. Det är vad jag tror är definitionen av kärlek, och grunden till de finaste relationer - de där båda parter är villiga att överkomma de hinder de har för att finna likheter. Oavsett varför Laide och Samuel kämpade för sin relation så fanns där kärlek, inte nödvändigtvis "en bank med högre avkastning" eller "att det gör ont och man lider" kanske inte heller "att man skrattar och är lycklig" men en kärlek som från start de var redo att kämpa för. / Clas
Inledningen till allt jag inte minns är som ni andra nämnt mitt i handlingen. Men jag vill dra fokus till omslaget på boken. Omslaget säger mycket om vilken stämning boken kommer att ha och i detta fall ser vi titeln i guldiga stora versaler ”ALLT JAG INTE MINNS”. Vad säger det till oss som läsare? Ovan finner vi även författarens namn i samma guldiga färg. I bakgrunden finner vi en kombination av gröna nyanser. Detta anser jag är en väldigt viktig del i expositionen av boken och Khemiri la stor tanke bakom detta.
SvaraRaderaI början av boken får vi in inblick i Samuels annorlunda och kanske till och med konstiga personlighet. Redan på festen där Vandad träffar Samuel får man veta att Samuel inte var en person som smälte in i mängden. Samuel var inte var som alla andra. ”Samuel var annorlunda, Samuel försökte inte prata om ursprung elle träning. Samuel sa bara: Vandad? Som shahen som krigade mot Djingis Khan? Tungt” (s.20). Här ser vi den, enligt mig, oskyldiga men samtidigt förvirrade sidan av Samuel, han försökte inte prata om något som han trodde att Vandad ville prata om. Istället väljer han att behandla honom som en kompis, något som Vandad inte upplevt tidigare. Tidigare, innan de han presentera sig, ser vi en förebådning till en annan sida av Samuel. Samuel kommer in i köket och säger att Vandad skulle köra ner sin hand i en halverad vattenmelon, vem i sitt sätta sinne gör något sådant? Om vi däremot jämför Samuels Dejt med Laide där han hällde ett fullt glas vatten över sitt huvud för att Laide inte skulle glömma honom. Varje gång hon tog en klunk vatten så skulle hon tänka på Samuel. På samma sätt skulle Vandad tänka på Samuel varje gång han delade en vattenmelon… Detta tror jag orsakas av en inre personlighetskris som Samuel går igenom. Han vill lämna ett avtryck på världen och närmare bestämt vill han inte bli glömd.
Om vi återgår till titeln på omslaget ser vi nu tydligt varför Khemiri valt guldig text. Guld representerar något värdefullt, tidlöst som genom alla tider bevarar sitt värde. På så sätt vill Khemiri som ett sista försök till att uppfylla Samuels önskan om att göra hans historia tidslös. Den gröna abstrakta bakgrunden representerar å andra sidan den förvirringen kring Samuels. Men samtidigt representerar de gröna nyanserna om återfödelse, eller närmare bestämt Khemiris avslutning till Samuels historia och början av en ny period i hans liv.
Ajnur