Nu är det dags för sista gruppen att avsluta den här bloggen. Här kommer därför några frågor för att komma igång, men tänk på att det går bra med egna tankar också.
1. Mormors hus beskrivs olika beroende på vem som beskriver det. Kan ni hitta citat som stödjer detta? Vad vill författaren säga med det?
2. Incidenten i trapphuset beskrivs också helt olika. Vem kan man lita på?
3. Det går rykten om Vandad och hur han hanterat pengar. Ska man tro på de ryktena? Vem säger detta?
4. Laide känner av ett svek från Samuel när Vandad råkar försäga sig vid ett tillfälle. Vad handlar det om? Varför blir Laide så upprörd?
5. Diskutera Laides samhällsengagemang. Varför engagerar hon sig?
6. Är det en politisk roman? Varför/varför inte?
7. Varför tar relationen mellan Laide och Samuel slut? Använd citat för att visa på förändringen.
8. I del III "Jaget" EM byts berättarperspektivet för första gången till Samuel. Vilken effekt får det? Varför gör författaren det?
9. Vems fel är det att Samuel dör? Eller begår han självmord? Varför gör han det i så fall?
10. Varför skriver författaren om Samuel? Finns det något tydligt tema?
11. Kommentera dramaturgin i romanen som helhet. Följer den en klassisk kurva?
12. Vad tyckte ni om romanen? Motivera era svar.
9. Jag tänkte börja med att skriva om Samuels död eftersom att det är händelsen som avslutar hela boken. Teoretiskt sätt så är det Samuels eget fel att han dör. Det framgår i beskrivningen av dödsolyckan kan hur han kör för fort och är medveten om detta men det är som att han inte kan stanna. Det finns många kontraster i Samuels tankar i dödsögonblicket. Han pendlar från att känna att han vill köra för fort till att vara säker på att det inte tar slut nu. ” ...när vägen tar slut och bilen närmar sig trädet tänker jag fortfarande att det är lugnt, det är ingen fara…”. Detta citat visar hur Samuel tänker att allt kommer ordna sig trots att han befinner sig i livsfara. Därför är det troligt att Samuel faktiskt inte trodde han skulle dö av olyckan och att det inte var ett självmord.
SvaraRaderaDock så finns det en hel del bakomliggande anledningar som leder till hans död. Kortsiktigt så orsakas hans död av hans och Laides separation och den skuld som han känner för sin mormor. Samuel undrar säkert vad han gjorde för fel i hans och Laides förhållande som ledde till deras separation. Sedan så har han mycket skuldkänslor gentemot sin mormor. Mormodern är för det första sjuk och för det andra så är det delvis Samuels fel att det brann i mormoderns hus. Sedan så finns det också flera långsiktiga anledningar till att Samuel dör. Genom hela boken så märker man som läsare att Samuel har en unik inställning till livet. På ett sätt så verkar han uttråkad av livet. Han är rastlös, impulsiv och tankspridd. Därför tror jag att en anledning till att han dör är för att han vill att någonting ska hända. Under hela hans liv verkar det som att vardagen aldrig varit nog. Detta har lett till att han desperat vill att någonting ska hända. Det kan man utläsa ifrån följande citat på sidan 308 ”vad som än händer måste det hända nu, något måste kännas, något måste ta sig in, allt kan inte bara fortsätta sippra igenom…”. Den rastlöshet som Samuel byggt upp under hela sitt liv gör att han vill att någonting stort ska ske. Dessutom så säger Samuel flera gånger under bokens gång att han vill bli ihågkommen av de han träffar. Att krascha sin bil in i ett träd så att ingen runt omkring kan utläsa ifall det var med mening eller inte är ett effektivt sätt att bli ihågkommen på. Samuel berättar på en av hans och Laides dejter att han tycker om när folk kommer ihåg honom och häller sedan ett glas vatten över sig för att vara övertygad om att Laide ska komma ihåg honom. Kanske är det därför som Samuel bestämmer sig för att försvinna på ett så pass spektakulärt sätt. Han vill bli ihågkommen. Detta kan man ana på sidan 310 ”hur snabbt måste man köra för att överleva i någons minne, hur nära döden måste man vara för att vara värd att förvandlas till historia…”.
Det är mina tankar om Samuels bortgång. Jag skulle jättegärna vilja höra vad ni andra tror!
// Sofie
Sofie jag håller dels med dig men dels inte. Jag tror att främsta anledningen till att han tar sitt liv är att han får en insikt om vilken person som andra uppfattar Samuel som. Sofie nämnde tidigare är det viktigt för Samuel att bli ihågkommen och att anpassa sig för att bli omtyckt. Detta är en av anledningarna till varför Samuel ändrar hur han beter sig, eftersom att han vill passa in.
RaderaGenom hela boken har vi fått följa Samuel som är en social kameleont utan att han har varit riktigt medveten om det. Det är när Samuel blir tillsammans med Laide och hans olika personlighetsvärldar krockar som det skapar problem. Detta beskrivs på sidan 269. " Jag sa att jag älskade honom och att jag ville vara med honom men att jag inte litade på honom/.../ för jag märker på dig att du har börjat stänga av, du är inte dig själv längre, när vi går ut har du börjat bete dig på det sättet som du tror att jag vill att du ska bete dig."
Det är efter uppbrottet med Laide som Samuel får en förståelse hur andra ser honom utifrån. När han blir medveten om sina personlighetsskifte blir han osäker på vem han är och kanske framförallt vem han vill vara. Detta visas även från citatet på sidan 274. " En gång frågade Samuel om jag tycket att han var falsk
- Vad menar du med falsk? frågade jag.
- Jo men Laide antydde det. Flera gånger. Att det är något fel på mitt sätt att bete mig bland människor. Hon tyckte att jag anpassade mig så mycket att jag raderade mig själv.
- Jag har aldrig tänkt på det, sa jag och var nästan helt ärlig.
- Jag tror hon har en poäng. innan henne tänkte jag aldrig på hur jag betedde mig. Jag bara var. Lyckligt ovetande på något sätt. Men nu - ju mer jag gör det - desto falskare känner jag mig"
Det är insikten om sin vilsenheten och oron om att han inte vet vem han är eller vem han har varit hela livet som får honom att ta sitt liv. Huvudkaraktärerna Vandad och Laide är de som fått honom att inse att han inte har en aning om vem han är.
Det är då lättare för Samuel att ta sitt liv än att ständigt gå runt och inte vara säker på sin identitet och konstant känna att han sviker/är falsk mot sina närmaste och mot sig själv.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJag tänker på din tolkning av Samuel, Sofie. Jag tror, snarare än att han är uttråkad av livet, att han älskar livet nästan för mycket och att det är därför han försöker leva så mycket som möjligt. I och med hans nära relation med sin mormor som är på livets höst och har dåligt minne, så vill han klämma in så mycket upplevelser och minnen medans han kan. Han vill minnas saker, så han försöker skapa upplevelser som är minnesvärda och kommer finnas för alltid.
RaderaBra start Sofie med välvalda citat. Ta frågorna i den ordning ni vill.
SvaraRadera8.
SvaraRaderaAtt berättar perspektivet ändras i del tre till Samuels gör boken mindre trovärdig. Jag har tolkat romanen som en återberättelse om hur Samuels liv har varit fram tills den dagen då det slutade och en förklaring till varför han tog sitt liv. Samtidigt som läsaren har fått följa återberättelsen har vissa händelser som utspellats berättats olika beroende på vem som berättar ett exempel på detta är Laide och Vandads olika versioner av nyårsafton. Man har aldrig varit säker på vems historia som har varit sann utan man har varit tvungen att dra egna slutsatser från de olika perspektiven. Detta är den främsta anledningen till att boken har varit intressant. Alla personer har haft en egen och helt skillda bilder av vem Samuel var. Detta beskrivs på sidan 59. " jag la märke till att han alltid anpassade sitt sätt att prata. /.../ jag började undra vem Samuel var egentligen. Pratade han som jag när han var med mig? Vem var han när jag inte var med?"
Beroende på vilken relation man har till en perosn så beter man sig olika runt dem. Jag känner igen mig att jag inte pratar om samma saker och beter mig på samma sätt om jag till exempel är med min mormor eller med en kompis. Vår sociala förmåga gör att vi anpassar oss. Dessama gäller ens tankar, man delar inte med sig med allt vad man tänker och det finns få personer som släpps in och får veta allt om en människa. Detta gäller även i Samuels fall. Att då författaren som inte känner Samuel ska återerätta samules tankar drar ner trovärdigheten på boken. Eftersom ingen kan veta vad som pågår i en människas tankar precis innan de tar sitt liv. Jag tycke rinte det bidrar till ökad förståelse utan drar ner mystiken som byggts runt Samul genom hela boken.
Jag tror att örfattaren tog med detta för att bearbeta sorgeprossen efter E. Han återberättar det som har hänt E i det som har hänt Samuel. Kanske eftersom det inte blir lika känslosamt att genom Samul som författaren inte känner bearbeta den sorg han känner efter E:s bortgång. Även fast E och samul inte är samma personer har de både tyvärr jort ett val att ta sina liv. Att historien även berättas ur samules perspekiv ger författaren en acceptans om att det var ett självmord och inte en olycka. Författaren vill minska sin skulld i E:s bortgång genom att återberätta Samules bortgång som att den inte var så hemsk och jobbigt. Dett a märks på den sista meningen på sidan 310. "Nu händer det. Nu händer det. Jag ler när det sker." // Heloise
En bra kommentar Heloise om detta med att det blir ett jag plötsligt. Jag tycker mig märka att författaren skriver in sig själv i Samuel också. Någon som lade märke till det och kan citera?
SvaraRaderaDet är svårt att allmänt bevisa det eftersom att boken är uppbyggd som en rad med intervjuer i del I och II. I sådant fall betyder det att författaren (den fiktiva) lagt in sina egna ord i vad som i texten presenterats som en intervju, berättat enbart utifrån den som intervjuats. Men när en läser jaget (2) i del III av boken så lyfter författaren upp detta som en tolkningsmöjlighet. Författaren ger dock inget entydligt svar på om det är så eller ej eftersom att han börjar stycket med "folk säger” vilket betyder att det inte ges något konkret bevis på att författaren har gjort detta. Stycket som föreslår detta går att hitta på s. 325:
Radera"Folk säger att det där också är en lögn för författaren hade inte lika stora skuldkänslor som han ville ge sken av. Han hade andra känslor också, han kände ilska över att ha blivit lurad och lättad över att slippa ansvar och glädje över att hans teorier stämde för än en gång bevisades det att människor inte gick att lita på, dom säger att dom ska vara där men sen försvinner dom och det enda som överlever är orden och den naiva förhoppningen om att nästa mening, nej nästa, nej nästa, ska göra allting annorlunda. Det galna är att inte ens hans ord gick att lita på för när han närmade sig slutet insåg han att varje gång som det uppstått en lucka i Samuels historia hade han använt sina egna minnen och det var först när allt var för sent som det gick upp för honom vem det var som skrev listor på samtalsämnen och vem som hade panik över sitt dåliga minne och vems pappa som hade försvunnit och vems vän som inte längre fanns.”
Det är någonting med språket samt vad det tar upp i den senare delen av passaget som gör att den inledande frasen ”folk säger” går att tolka som en språklig försvarsmekanism för att skapa en sorts distans mellan författaren och vad som han inser är fel, alltså att författaren faktiskt har mixtrat med intervjuerna.
Som Héloise var inne på så skapar en sån här personlig vinkling från författarens part en minskad trovärdighet på inte bara jaget (1) utan även resten av boken. Författaren har alltså haft en större inverkan på hur berättelsen tolkas än vad det presenteras som, författaren har anpassat framställningen av Samuel till att passa in i författarens tankar kring vad som skett.
/Marius
Mycket intressant att läsa era kommentarer! Dags att börja lägga pussel på väg mot en rimlig tematik? Använd några av de tidigare frågorna också till hjälp.
SvaraRadera1. Skillnaden i hur Vandad och Laide beskriver mormors hus är som natt och dag. Laides beskrivning av huset är rå och kall. Det hon nämner om huset är endast brister och saker som kan förbättras.
SvaraRaderaLaide:
”Huset låg tio minuter från pendeltågsstationen och det var först när vi närmade oss brevlådan (som samuel tömde) och började gå uppför grusbacken (som var full av kvistar, plastleksaker, cykeldelar, trädgårdsverktyg, och ruttnade äpplen) …” s. 186
”Vi gick runt i huset, hon visade oss finrummet med den fläckiga parketten, en ruttnad terrass, solblekta gardiner…” s. 192
”Vi gick nedför trappan. I det målarfärgsspruckna taket såg jag en mörk skugga. Det som måste varit en gammal vattenskada hade formen av en tulpan.” s. 193
Vandad å andra sidan beskriver huset som ett palats, där alla dess positiva egenskaper sätts under ett mikroskop.
Vandad:
”Jag spanade upp mot huset som inte var ett hus. Det var ett palats. Det hade tre våningar och en stor trädgård och ett separat garage. Även om färgen var brun och gardinerna fördragna så skulle det inte vara helt omöjligt att spela in en hiphopvideo här. Bikinihoneysar skulle chilla på terassen, i grusbacken skulle gästrapparna parkera sina nyhyrda lexusar…” s. 244.
(i huset) ”jag gick genom ett mellanrum och kom ut i en matsal och gick vidare in i ett gigantiskt rum som tittade ut mot terrassen som jag hade sett från gatan. En gång måste det här ha varit vardagsrummet för här fanns ett brunt piano och en kristallkrona och borta i hörnet hade människorna som bodde här nu staplat möblerna som stod här tidigare, stolar och bord i gammal rokokostil, typ såna möbler som man ser på antikrundan och som experten säger är värda hundra tusen fast dom ser ut att vara värda en tjuga på loppis. Jag ville gå hela vägen fram till terrassen men det gick inte för golvet var fullt av liggunderlag, sovsäckar, plastpåsar, IKEA-kassar. Längs med väggarna stod resväskor, inga hade fyra hjul, flera saknade till och med utdragbara teleskophantag, det var bara vanliga väskor, gjorda i hård tung plast. Rummet var fullt av saker men tomt på människor, förutom två kroppar som låg och sov…” s. 251.
Vad jag tror att Khemiri har gjort i dessa beskrivningar är att han har använt karaktärernas beskrivningar av huset som en symbol för hur de ser på Samuel. Laide beskriver ju som nämnt huset utifrån de bristande delarna, precis som hon letar efter brister hos Samuel under deras förhållande. Hon ser ett hus som hon kan förbättra, i detta fall genom att omvandla det till ett flyktingboende. Hennes ursprungliga motivering för denna förbättring är godhjärtad och fin, men hon tar det för långt i och med att hon försöker förändra huset till en grad som inte är gynnsam (genom att bjuda in för många till att bo) och ser inte konsekvenserna (i form av att Nihads ex hittade huset) Det är samma sak som hon gör med Samuel. Starten på Laides motsvarande projekt, fast på Samuel istället för huset, går att se i scenen som spelas ut samtidigt som då att Nihads ex besökt huset. Födelsedagsmiddagen med Santiago och Lisa.
SvaraRadera”när vi möttes vid systemet vid Fridhemsplan hade han redan plockat på sig en trelitersdunk med ghettovin. Jag förklarade för honom att det nog var en bättre idé att köpa vin i flaska, eftersom Santiago hade fyllt år. Och Samuel tog inte illa upp, han bara bytte ut dunken mot några flaskor och på väg mot kassan pekade han på en av etiketterna där det stod Vino ecolólogico och log.” s. 250
”Mot slutet av kvällen började jag slappna av, Samuel fixade det här. Jag gick på toaletten och när jag kom tillbaka hörde jag honom säga: - … och alla har ju sin personliga definition av kärlek, eller hur? Jag satte mig bredvid honom och klappade honom på underarmen för att han skulle fatta att det inte var läge, inte här, inte nu. Såna här ämnen kunde vi prata om på fritidsgården när vi var tretton, men nu är vi faktiskt vuxna.” s. 253-244
I dessa stycken (främst det andra) försöker Laide ”förbättra” Samuel, vilket även här till en början kan ses som godhjärtat, men det är även här Laide planterar det frö som växer till att bli vad hon ser som falskhet hos Samuel (i och med att han börjar anpassa sig efter olika situationer), vilket till slut leder till deras separation. Laide vill helt enkelt ha för mycket från Samuel. Hon vill göra honom till en annan person, men när hon lyckas förändra Samuels beteende inser hon att det ger oförutsedda konsekvenser i form av att Samuel då inte kan bibehålla sin egenartade identitet. Samuel säger även någonting på sida 274 som ger stöd till detta: ”En gång frågade Samuel om jag tyckte att han var falsk. – Vad menar du med det? – Jo men Laide antydde det /…/ - Jag tror hon har en poäng, innan henne tänkte jag aldrig på hur jag betedde mig. Jag bara var.”
Vad gäller Vandads beskrivning av huset finns samma sorts symbolik. Vandad ser huset som ett palats, han fokuserar i princip endast på de vackra delarna av det. Men pengar blir även en stor del av vad han fokuserar på. Detta är parallellt med hur han ser på Samuel. Det finns ingen tvivel om att Vandad ser upp till Samuel (vilket görs metaforiskt i citatet ”Jag spanade upp mot huset som inte var ett hus.”) men även om det är mer än bara pengar som skapar denna idoliseringen så är det en mycket stor del i det hela. Precis som Vandad utnyttjar Samuel för pengar genom hela boken utnyttjar han även huset för pengar genom de avgifter som han ger till dem som bor i huset.
Det är intressant hur du tar upp Vandads beskrivning av Samuel som enbart fokuserar på Samuels vackrare delar. I slutet av boken tycker jag att Vandads och samuels relation blir mer och mer mystisk. När Mormorn nämner ". -Vandad, säger hon igen. Samuel pratade jämt om Vandad och han sa namnet på ett sätt som gjorde att jag förstod att han var något mer än bara en vän. Sånt går inte att dölja. Inte ens för sin mormor." Jag undrar om det finns mer en än kärlekshistoria i denna roman. Vandad gör allt för Samuel, han ställer alltid upp. Han lånar pengar och utsätter sig själv för fara genom hamza för att åka på semester med honom bort från Laide. Han gör är extremt stöttande vid uppbrottet med Laide, trots att Samuel har sagt att han varit lycklig i relationen. Vad tänker ni om Samuel och Vandads relation med tanke på det som Mormorn yttrar i slutet av sin intervju?
RaderaBra att du tar upp det Heloise! Det är definitivt en möjlig tolkning att det finns mer än vänskaplig kärlek i relationen mellan Samuel och Vandad. I åtskilliga delar av romanen lägger Khemiri in små pusselbitar som kan stå som stöd för denna teori. En av de som jag personligen finner att vara mest relevanta är ett kort stycke på sidan 323
Radera"Folk säger att det var på grund av Vandad som den där pojken hade gömt sig i garderoben"
Detta citat syftar till den pojken som Vandad och Samuel hämtade i garderoben i det brinnande huset, men om vi fortsätter på idén om att huset är en metaforisk representation av Samuel så går ju detta även att tolka på ett annat sätt... Iallafall om man tar hänsyn till andra textdelar som ger stöd till denna tolkning.
Jag tänker på delar som till exempel s. 71 där Vandad säger:
"Jag sa inte mycket den kvällen. Inte Samuel heller. Men jag minns att jag tänkte på det där efteråt, att Samuel inför vännen som han känt i över tio år [Pantern], valde min sida. Istället för att håna och förnedra slätade han över och hade min rygg. Det var ett tecken på att vår relation. Stryk det. Ett tecken på att vår vänskap var äkta."
Även en del på sidan 266, där Samuel frågar till Vandad:
" - Och vad har du för erfarenheter av tjejer egentligen? Frågan hängde lös i luften. Istället för att svara höjde jag mitt glas och vi skålade och svepte våra drinkar."
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen fiktiva författaren i romanen skriver på s 313 att hans tidigare, övergivna, romanprojekt skulle heta "den könlösa kärlekshistorien". Tycker ni att Khemiri har lyckats med att skriva en könlös kärlekshistoria i allt jag inte minns, eller är romanprojektets namn bara en slump?
RaderaMycket intressant fråga! Om ingen hakar på den får du gärna fundera själv Marius...
RaderaDen fiktiva författarens romanprojekts namn har stor symbolik. Det för att det känns som att karaktärerna i boken verkar skapa sina relationer efter personligheter och inte utseende eller liknande. Till exempel i relationen mellan just Samuel och Vandad så fokuserar de båda mycket mer på agerande och liknande än ytliga drag. Det hade gått lika bra att läsa boken utan att nämna kön eftersom att boken hela tiden fokuserar mer på insidan än utsidan. På sidan 329 i intervjun med mormodern så säger hon följande ”- Är Vandad en man eller kvinna? Frågar Samuels mormor. – En man. – Ser man på, sa optikern till flugan”. Detta intygar att Samuel brydde sig mer on personlighet hos andra människor då han inte verkar ha lagt någon större vikt vid något annat då han pratat om sina vänner med sin mormor. I alla fall inte när det gäller Vandad. Lite tidigare på sidan 329 så lyder ett stycke såhär: ”… pratade Samuel om Vandad sista gången ni sågs? – Om han gjorde. Samuel pratade alltid om Vandad. Vandad hit och Vandad dit”. Alltså har Samuel pratat mycket om Vandad med sin mormor men aldrig ägnat sig åt att berätta om något annat än Vandads egenskaper. Därför tror jag mycket väl att det kan finnas mer än en vänskaplig relation mellan Samuel och Vandad. Jag anser också att Hassen Khemiri har lyckats med att skriva allt jag inte minns som en könlös kärlekshistoria. Om karaktärerna fokuserar mer på insidan än utsidan så kan man som läsare göra samma sak. Vad tror ni andra om romanprojektets namn?
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera12. Efter lite ändringar så tänkte jag skriva om vad jag tyckte om boken. Jag blev positivt överraskad av romanen. Jag tyckte den blev ännu bättre eftersom jag läst den med vetskapen om att det är en sorgeprocess från författarens håll. Hade jag inte vetat det när jag läste den hade jag nog inte tyckt att den alls var lika bra. Därför tycker jag det är synd att det inte framgår tidigare i boken att det är så. Jag tycker nästan att det borde framgått på första sidan så att alla som läser boken kan få möjligheten att läsa den med samma vetskap som vi har haft. Istället så får man reda på det i bokens slutskede. Hade jag inte vetat att Hassen Khemiri sörjer en bortgången vän så hade jag kanske inte ens reagerat på dom meningarna. På sidan 314 kommer första ledtrådarna om Hassen Khemiris bortgångna vän som kallas E. ”Sen får mormor en blodpropp. M:s pappa en hjärtattack. D:s faster går bort i lungcancer. En väns son boffar lim och dör av hjärtstillestånd. B och P blir nedmejade av en rattfyllerist på Birger Jarlsgatan. Och sen E. E som. Jag försöker skriva det, men det går inte, jag kan inte skriva det, inte nu, det är för tidigt. För tidigt? Det är för sent, när ska du inse att det är för sent?”. Som läsare är det först nu man förstår hur det egentligen ligger till. Att boken är en del av en sorgeprocess. Innan man som läsare fått reda på detta fick jag känslan av att Hassen Khemiri och Samuel hade känt varandra. Istället får man nu reda på att Samuels historia är ett sätt att hantera sorgen efter en bortgången vän. På samma sätt som boken tar slut så tror jag Hassen Khemiri ville ha ett slut på den sorg som han känner eller kände efter E.
SvaraRaderaDet vardagliga språk som används genom hela boken tycker jag passar väldigt bra. Hassen Khemiris språk kännetecknas av en del talspråk och många kortare meningar istället för en lång. Ett exempel på detta finns på sidan 127. ”Där stod Samuel. Det blåsvarta håret i en prydlig frisyr. Näsan lite krokig. Polisongerna utväxta. Den skrynkliga skjortan hade två röda chilifläckar på kragen. Oputsade skor. Snälla ögon. Fjuniga kinder. Det största leendet jag någonsin sett”. Dessa korta meningar vid beskrivningar återkommer ofta genom hela boken. Personligen tycker jag att det blir väldigt effektfullt att läsa. Det känns nästan som att man är där och ser allting själv i precis den ordning som karaktären beskriver det. Sedan så ändras berättarperspektivet väldigt ofta. En händelse beskrivs ofta utifrån två perspektiv i samma kapitel. Som läsare blev det ibland lite förvirrande att hänga med i vem av karaktärerna som berättade vad men det var aldrig något större problem. Jag tyckte det blev väldigt spännande läsning på grund av detta skrivsätt. Speciellt i slutet på boken i samband med Samuels bortgång. Då skiftar berättarperspektivet från hur Samuel i första person känner i sitt dödsögonblick och hur Vandad upplever tiden precis efter Samuels död. Detta kapitel var nog min favorit i hela boken. Samuels förvånansvärt positiva upplevelser av sin sista tid i livet varvas med den stora saknad som Vandad känner efter sin vän. Kontrasterna mellan positivt och negativt i slutskedet av boken var väldigt häftigt att läsa. ”Nu händer det. Nu händer det. Jag ler när det sker” tänker Samuel om sin död på sidan 310. I stycket innan berättar Vandad om hur han sörjer sin nära vän. ”Fast hjärnan visste Samuel var död så snurrade kroppen runt, blicken letade efter honom, det var som om min kropp ville visa hjärnan att den fortfarande hade hoppet kvar om att Samuel en dag skulle ropa mitt namn. Jag hörde rösten kristallklart. Jag är hundra procent säker. Du behöver inte tro mig men jag vet att han ropade på mig. Det var han. Jag vet det” står det på sidan 309.
Sammanfattningsvis tyckte jag mycket om boken men är tveksam till om jag skulle läsa den igen. All den mystik som fanns runt karaktärerna och historien har försvunnit i samband med att man läst ut den. Därför tror jag inte att jag skulle få samma läsupplevelse ifall jag läste den igen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaRomanen är definitivt en politisk roman som tar upp motivet makt och kontroll beroende på vad man har för bakgrund, kön och ekonomi.
SvaraRaderaJag börja med motivet makt och kontroll utifrån vilken bakgrund man har. Rasism är ett genomgående motiv, på sidan 63 står detta. "En kväll snackade vi namn och samuel berättade att hans pappa ville att han skulle heta samuel för att han hade börjat fatta vilken behandling som utländska nämn fick av arbetsgivare och hyresvärdar. Pappan ville inte att sonen skulle möta samma sak". Här presenteras det utanförskap som rasismen skapar och att den anpassning som är tvungen för invandrare att göras för att de ska kunna ha en rättvis kontroll över val i sitt liv utan att bli stoppad på grund av sin etnicitet.
Ett ytterligare citat som belyser och tar upp invandrare och nyinkomna utanförskap beskrivs på sidan 109 innan våldtäktsscenen äger rum när Bill använder Nihads svaga punkt om att hon är nyinkommen medföljare till sin exman och att på grund av den rasism som finns, att domare skulle ha större chans att tro att det var exmannen som misshandlade Bill istället för han själv. Detta skulle då få Nihad utvisad. Bill använder både sin maktposition som man och som icke invandrare för att kunna få makt över Nihad. "... ´ring honom då, ring svartskalllen, vad tror du han kommer att göra, vad tror du händer med honom om jag anmäler honom för olaga hot. Vad tror du händer om jag säger att han kom över och misshandlade mig?´Samtidigt som han sa det tog han fram något ur jeansjackan/.../ det var ett knogjärn han på sig det, och slog sig över ögonbrynet, blodet rann ned i hans ögon, in i hans mun och han log när han såg hur rädd jag blev..."(s.109)
Ytterligare en scen där kön och makt tas upp är under scenen när Vandad använder sin fysiska överlägsenhet mot vad han tror är Laide för att tvinga henne lyssna på det han har att säga även fast hon inte vill.
Klasskillnaderna är även det ett politisk motiv som tas upp. Vandad har det ekonomiskt sämre än de andra i romanen. Han har svårt att hitta jobb och har ett kriminellt förflutet för att få ihop pengarna. Laide och hennes vänner har dock det bättre ställt. Samuel är någonstans mitt emellan dessa klasser, för honom är ekonomi inte lika viktigt som det är för de andra. Det märks att det blir klasskrockar ibland så som vid middagen hos Santiago och Lisa. " -Jag kan bara laga en maträtt, sa Samuel. Den heter nudelkeso. Jag hörde mig själv skratta, lite för högt.
Samuel förklarar maträtten. Snabbnudlar. keso. Örtsalt. Klart.
-Vänta lite jag måste skriva ner det här, sa Santiago och skrattade."(250) Samuel blir här egentligen hånad för en maträtt som han faktiskt brukar äta och som passar hans plånbok. Men som låter helt otänkbart att äta för någon med bättre ekonomi.
Ytterligare en tanke som har slagit mig (eftersom namnen är så annorlunda) är att om ändrar på bokstäverna i Laide´s namn kan de formas till ordet ideal. Om man tittar till hennes politiska engagemang kan man säga att hon är ideal när det gäller politik och att hjälpa människor. Hon jobbar med att hjälpa utsatta. Hon hjälper kvinnor och barn med ett skyddat boende för att de ska få det stöd de behöver. Hon handlar ekologiskt för att värna om miljön. Hon bojkottar matkjedjor på grund av att deras anställda har dåliga avtal. Hon deltar i demonstrationer mot rasism och för sin politiska åsikt. Det jag menar med att hon är politiskt ideal är att hon alltid står upp för sina åsikter och handlar efter dem också. Hon väljer inte den lätta vägen utan det är viktigare för henne att stå för sin sak än att ha en bekvämare vardag.
Det skulle vara spännande och höra era tankar kring om det är en symbol att det ovanlig namnet Laide´s bokstäver även kan forma ordet ideal?
12. Jag gillar böcker som oftast får mig att tänka och som går att koppla till verkligheten. Bokens skildringar mellan kärlek och ekonomi är ämnen som man kan identifiera sig med och känna någon sort av samhörighet. Jag blev under läsandets gång flera gånger påmind om kärleken och ekonomin speciellt som invandrare i Sverige kunde jag förstå de svårigheter som framgick i romanen angående personer som rör sig mellan bostadsrätterna och arbetslösheten samt papperslösa migranter. Mina föräldrar har gått igenom denna väg. Jag kände ett starkt samband med många olika personer i boken då jag tror har med min bakgrund att göra.
SvaraRaderaEn annan sak i boken som gick rakt igenom hjärtat var hur personerna försöker ha Samuel vid liv genom minnen. Jag var liten när min 17 åriga kusin dog av cancer. De har gått över 13 år men än idag hör jag min mamma, och släktingar prata om han som om han vore vid liv. Detta visar att hur lika vi människor är, att vi även efter döden kommer finnas i andras minnen trots att vår själ inte finns kvar. Döden brukar ofta va ett tabu ämne att pratat för att man kopplar de till bland annat sorg. Men bokens historia cirkulerar runt en person död (Samuel) och ämnet om döden är därför intressant att prata om just på grund av de är så tabu.
I boken ”Allt jag inte minns” bytts ofta berättarrösten vilket skapade en dubbel känsla hos mig. De ledde till att jag bland annat kände att jag var tvungen att vara helspänn för att hänga med i svängarna. De var frågor som ”vad händer det? vem är det som berättar? när händer det?” som dök upp i mina tankar under läsandet gång. Allt jag kan säga om boken ”Allt jag inte minns” är att boken inte är enkel. Boken har ingen början och slut. De olika berättar rösterna i historien är som pusselbitar och man får ständigt jobba med att hitta pusselbitens plats trots detta ville jag inte släppa taget om boken på grund av att de var så mycket budskap bakom varje ord och de blev lite som metaforer samt att varje sida fick mig och tänka till.
/ Dilan
RaderaSå fint skrivet Dilan. Tack!
Radera2. Till alla historier finns det två sidor. Både Vandad och Laide berättar sina sanningar. Vad de berättar skedde i trappuppgången var sant för dem. Vandad säger på sida 278 "Hon såg ut som vanligt, fast kanske lite äldre. Hon hade ugglebroschen på sig och när jag försökte prata med henne gick hon rakt förbi mig som om jag var osynlig." Detta förklarar även hur Vandad fick sådant konstigt intryck från Laide från första gången de träffades på nyårsfesten och hon insisterade på att hon aldrig hade sett Vandad men Vandad var säker på att han hade träffat henne innan på McDonalds. Det var systern han hade träffat. Jag tror att Vandad berättar hur han upplevde incidenten i trappan och Laide likaså och att han skadade systern istället för Laide var ett ärligt misstag.
SvaraRadera