Del 3 i "Allt jag inte minns" s. 166-242
1. I den här delen av romanen har pengar en stor betydelse. Förklara hur och hur det påverkar personer och relationer. Glöm inte att citera i sammanhanget.
2. Relationen mellan Laide och Samuel drabbas av någon form av konflikt. När sker den första indikationen på det? Varför blir det så?
3. Beskriv konfliktupptrappningen för de olika karaktärerna i denna del av romanen. Finns det både yttre och inre konflikter? Vilka i så fall?
4. Hur uppfattar du miljöbeskrivningen av mormors hus på s. 192? Citera.
5. Även i denna del av romanen finns det exempel på hur författaren blandar komiska och tragiska inslag. Ge exempel. Hur tycker ni att detta påverkar ert intryck av berättelsen?
6. Hur tänker ni runt konceptet "Erfarenhetsbanken"? Är det en livsstil som lockar? Varför? Varför inte? Säger det något om vår tid och vårt samhälle?
7. Hur förändras karaktärerna under den här delen av romanen? Varför? Citera!
8. Varför heter avsnittet "Köket"?
9. Ta upp något som du vill kommentera eller fråga de andra om.
8.
SvaraRaderaJag tänkte börja med avsnittets namn: Köket. Jag skulle vilja påstå att detta inte är avsnittets sanna namn - jag tror att Khemiri här bytt namn på två avsnitt för att skapa en kontrast och tvinga läsaren att jämföra två olika händelser och koppla ihop dem. Kapitlets faktiska namn tror jag är det som vi från början trott var bokens första kapitel: Huset. Denna skiftning innebär då att bokens inledning egentligen heter Köket - vilket är vart Vandad träffar Samuel. Att det här avsnittet skulle heta Huset går ihop med händelseförloppet - det är här bokens yttre konflikt, angående Laides och Samuels användande av den senares mormors hus som boende för papperslösa.
Den här kopplingen visar på Vandads och Samuels faktiska närhet: ämnet de diskuterar första gången de träffas är mongoler, och mer specifikt Djingis khan. ‘’Sen la han tio minuter på att snacka om mongoler. Han sa att noll komma fem procent av jordens manliga befolkning delar DNA med Djingis khan bara för att han hade sex med slash våldtog så många tjejer.’’ När Vandad frågar Samuel vart den senare lärt sig allt det här svarar Samuel: ‘’Jag vet inte. Jag tror det kommer från något datorspel.’’
Denna konversation måste vi blicka tillbaka till efter ett händelseförlopp i kapitlet som i boken heter Köket. Vandad säger, ‘’I ett av Samuels block hittade jag en skiss på något som liknade ett science fiction-spel. Jag skrev rent Samuels anteckningar på datorn och tänkte attdet här var en idé som skulle kunna göra att Samuel och jag hittade tillbaka till varandre.’’ Spelidén får vi höra mer om när Vandad försöker sälja in idén hos en it-företagare. ‘’Jag försökte förvandla mig till Samuel. Jag började sammanfatta spelets handling på sättet som Samuel skulle gjort. Jag gick runt i konferensrummet och använde båda händerna för att gestikulera. Jag förklarade att spelet börjar i framtiden och det skumma är att allt är ungefär som nu. […] En dag dyker Djingis khan upp i en sån portal. Det är den unga versionen av khanen, han som bara har fått smak på rikedomen men som inte lever i överflod. Han som går klädd i ökenråttsskinn och överlever veckolånga attackresor på stäppen genom att tappa sin häst på blod. Spelet går ut på att försöka hjälpa khanen ta över världen.’’
Vad vi först ser är att Vandad försöker bli den Samuel han träffade den där första kvällen i köket - han pratar om Djingis khan utifrån ett spel. Men vad som är mer intressant är vad detta säger om Samuel: vi kan inte längre lita på honom när han säger, ‘’Jag vet inte. Jag tror det kommer från något datorspel.’’ Handlar det om att Samuel lärt sig saker om Djingis khan via ett spel och sedan utvecklat en idé, eller är sanningen att Samuel forskat för den här idén och inte vågat vara öppen om det? Samuel är död, så vi kommer aldrig få veta. Men vi kan inte längre lita på den här bilden om total öppenhet folk verkar ha haft om Samuel.
Men om vi antar att det här kapitlet egentligen heter Huset så får vi ett till perspektiv: Panterns lägenhet i Berlin. Vandad säger om det: ‘’Det var den enda [byggnaden] på hela gatan som flagnade, den såg brandskadad ut, putsen hade fallit av för länge sen, porten var mörk av decennier av smuts, två stora bitar av fasaden hade lossnat och låg på trottoaren.’’ Inomhus är den i liknande skick. Pantern beskriver det som: ‘’En äkta Berlinlägenhet.’’ Vad vi ser här är Pantern, som kan sägas ha varit det största tidigare inflytandet på Samuels liv, har en konkret definition av vad hon anser ‘verkligt’. Och om Pantern, med sin klara självbild, varit den Samuel sett upp till under sin uppväxt kan man se en klar anledning till varför han växt upp med en sådan osäkerhet i sitt jag - han har alltid jämfört sig med den självsäkra Pantern, och när han sedan ser sig själv i spegeln och inte är helt säker på vem den där figuren är förstärks osäkerheten - ‘Om Pantern kan känna sig själv, varför kan inte jag?’
Det är åtminstone vad jag tror avsnittstiteln betyder! Jag vill gärna höra era andras tankar.
Du har en intressant idé här Zenny, att Khemiri har bytt plats på namnet på två av bokens delar. Det är något som jag inte reflekterade över när jag läste, men det du säger att avsnittet faktiskt kretsar mer kring huset, Samuels mormors hus, och upptrappningen kring att det flyttar in fler och fler får det att låta troligt. När jag blickar tillbaka på de andra avsnittens namn så känns det som att det finns ett tydligt mönster, förutom för "Huset" och "Köket". Avsnittet "Boendet" heter antagligen så för det handlar om Samuels mormors demensboende, "Korrespondens" för att författare korresponderar med Samuels mamma för att få information om Samuels liv och "Berlin" för att författare då intervjuar Pantern i sitt hem i Berlin. Men "Huset" handlar om hur Saumel och Vandad träffades i köket på den där festen, och det nämns inte mycket om Samuels mormors hus förutom att det brann ner.
RaderaIntressant också med Samuels spel. Du antyder att han kanske ljuger eller inte vågar berätta varför han kan så mycket om Djingis khan, men är det inte också möjligt att han inte minns exakt? Hela hans liv kretsar ju kring en rädsla för dåligt minne, vilket var en av anledningarna till att han skrev ner mycket av sina tankar och känslor i anteckningsblock.
Tror ni att Samuel har ett försämrat minne, egentligen? Eller är det kanske bara rädslan för att inte minnas detaljer som får honom att glömma helheten, det som egentligen är viktigt?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDet är ett tänkvärt resonemang ni har här Zenny och Julia. När det gäller Samuels spel skulle det mycket väl kunna vara så att han inte minns, som Julia nämner att han kanske gör. Men jag tror snarare att hans rädsla för dåligt minne bara är just en rädsla och att han faktiskt har ett ganska bra minne. Jag tror att rädslan kan vara rotad i att han känner sig vilse i sin identitet och plats i livet. Tror ni att det är så?
RaderaAtt Samuel minns samtalsämnet från det första samtalet med Vandad kan ses som en symbol för att Vandad är en viktig person i hans liv.
På flera ställen i romanen minns han detaljer som när de sitter på planet till Berlin och han säger "Laide är nötallergiker. Fast inte alla nötter, det är jordnötter som är värst. Hon måste säga till om det varje gång som hon ska flyga." och på s. 185; "Där låg det en cykelaffär förut, sa Samuel. Men den stängde för några år sedan". Det är ju detaljer, och den sista är egentligen oväsentlig, den påverkar inte hans liv på något sätt. Däremot verkar han Så det kan konstateras att han nog har ett bra minne när det gäller detaljer.
Frågan är hur det påverkar hans syn på verkligheten, är det hans fokus på detaljer som får honom att missa helheten, det som egentligen är viktigt i livet? Eller är det något annat, vad tror ni?
Intressant diskussion!
RaderaJag tror som ni säger att Samuels dåliga minne beror på hans osäkerhet i sig själv och sin identitet. Det känns som om hans maniska önskan om att minnas saker i minsta detalj får honom att mista hela minnet istället och att problemet att han inte minns alltså snarare är rotat i att han är så upptagen att försöka minnas att han aldrig upplever ögonblicken från första början. Det känns som om Samuel har bråttom genom livet, vilket återspeglas tydligt i erfarenhetsbanken och hans relation med Laide. Detta kan nog som ni säger bero på hans nära vänskap med viljestarka Pantern och att han inte haft särskilt många andra inflytanden i sitt liv som ung. Att Pantern alltid haft en klar bild om hur hon vill leva sitt liv får Samuel som är osäker och egen att drivas till vansinne över att försöka hitta sin plats i livet.
När Samuel sedan träffar Vandad får han ett tillfälligt avbrott i sin mani och kan slappna av. Han har nu både Pantern och Vandad i sitt liv som kan hålla honom kvar med fötterna på jorden. Jag tror det är Panterns avbrutna kontakt och flyttande till Berlin som triggar igång Samuels sökande igen (denna gång efter kärleken) då hon är en av hans närmsta vänner som får honom att känna sig trygg och som han har hittat "sin plats". Detta syns även tydligt i första stycket under kapitlet Laide.
"Våren tjugohundratio märkte jag att Samuel höll på att förändras. I början var det små tecken. Som att han, när vi skålade med varandra, allt oftare sa; - För kärleken. Trots att vi båda var singlar. Han pratade allt oftare om pantern, /.../ Vi var så nära man kan vara utan att vara ihop och nu är hon plötsligt försvunnen. "
Det intressanta med detta är att Panterns flytt - som får Samuel att må dåligt är just samma sak som han sedan gör mot Vandad.
Hur tänker ni här? Tror ni Samuels avbrott med Vandad senare under boken beror på att han faktiskt älskar Laide, att han är så upptagen av att finna sig själv eller kanske att han bara inte märker vad han gör? Sedan undrar jag också hur ni tänker kring Samuels "mani" med att existera i nuet, vad beror det på?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är ett bra samtal igång här nu. Kan ni analysera mha begrepp mer?
SvaraRadera6. Erfarenhetsbanken tror jag är ett resultat av det hektiska moderna liv karaktärerna lever i. De verkar inte nödvändigtvis gilla det som de gör, men de gör det ändå för att inte känna sig utanför.
SvaraRaderaJag tror att denna utveckling, en slags rädsla för att missa något, kan bero på sociala medier. Där kan man vinkla sitt liv till en konstant ström av lycka och spänning, när det i verkligheten inte alls är så. För en utomstående betraktare är det lätt att dras med och tänka att ens eget liv inte är "bra" nog, vilket leder till en konstant oro och ångest i sökandet efter något bättre.
Jag håller helt och hållet med om vad du säger i början. Ett exempel på när något sådant hänt är när Samuel skulle gå till en innebandyturnering, där han inte kände någon och ingen ville följa med honom, han frågade Pantern men hon nekade. Samuel gick då dit själv och skickade sedan ett sms till Pantern där han sa att 2 av de 3 matcherna han såg var roliga att kolla på. Han försöker då intala sig själv att denna upplevelse var en bra en, genom att nämna dessa två matcher och försöka få Pantern att ångra att hon inte följde med.
RaderaDagens samhälle har ju blivit väldigt individualistiskt, alla individer har en strävan efter att alltid bli eller iallafall se så bra ut som möjligt för omvärlden. Denna "bästa" versionen av sig själv kanske inte alltid är den personen man vill vara, men det är den som samhället trycker på att man måste vara. Sociala medier har ju definitivt en påverkan på detta eftersom att man kan manipulera sanningen hur mycket man vill över Internet, den människa man ser på internet är sällan den som man träffar i verkliga livet.
Erfarenhetsbanken är definitivt ett sätt att spegla livet i dagens individualistiska samhälle där många ofta strävar efter att visa den bästa sidan av sig själv. Sociala medier är, som ni nämnt ett av de tydligaste exemplen i dagens samhälle.
RaderaI boken kan man även finna andra exempel på detta när karaktärerna samspelar med varandra. Genom ögonen på den som är berättare just då ser man hur de upplever att andra är för upptagna med sitt för att lägga uppmärksamhet på personen i fråga. I Berlin när Pantern vid desserten på sista dagens middag frågar vad som pågår i Samuels och Vandads liv för “...fram tills dess hade vi bara pratat om Panterns konst, hennes kontakter med gallerister, hennes vänner. Hon hade berättat var man hittar bäst döner och vilka kvarter som var bäst för droger och vilka knep som fanns för att slippa bli nekad av den tatuerade dörrvakten på Berghain. Men knappt någon gång hade hon visat nyfikenhet på oss.” (s. 232)
Det ovannämnda är ett exempel på hur upptagna vi kan vara på att visa upp och framställa en bra sida av oss själva, så upptagna att vi inte uppmärksammar personerna som sitter precis framför oss. Vilket ju kan gälla både sociala medier men även i verkliga livet, då många nuförtiden har ett så fullpackat schema att man kanske inte tycker sig ha tid att träffa vissa människor man tycker om, och när man träffar dem fokuserar på att göra ett gott intryck, att inte verka tråkig. Alternativt att man inte helt mentalt närvarande och redan tänker på och planerar allt annat man ska göra människor även utanför internet försöker framställa den bästa bilden av oss själva, vilket många gör väldigt ofta. Exempelvis städar hemma innan man får gäster, klär upp sig inför en fest osv..Så det är absolut en spegling av vårt samhälle, men det kan nog appliceras på nästan vilket samhälle som helst, i vilken tid som helst. Dock är det mer tydligt och konkret i och med sociala medier och det kan vara mer intensivt idag än vad det har varit innan. Men människor har generellt sätt alltid har strävat efter att visa upp sin goda sid och att passa in i gruppens, situationens och/eller samhällets ramar. Det kan vara positivt, framförallt på kort sikt och i små doser som de exempel som nämns ovan. Men det kan tära väldigt mycket på en individ att ständigt och under lång tid sträva efter att vara någon man inte är och alltid anstränga sig för att passa in i samhällets normer.
Om fråga 1
SvaraRaderaUnder avsnittet så börjar Samuel bli mer sparsam med sina pengar, och även ifall detta inte är något konstigt egentligen så blir Vandad orolig för att hans relation med Laide påverkar vem Samuel faktiskt är. Vandad tänker för sig själv om Samuel: “Personen som brukade göra vad som helst för en ny upplevelse hade nu börjat bete sig som en revisor. Han som brukade säga att pengar är till för att användas satt där vid bordet och läste menyn från höger till vänster innan han beställde.” Man märker hur Samuel har förändrats, han bjuder inte på dricka eller mat, han kollar mobilen stup i kvarten. Hans fokus är inte längre på att fylla upp erfarenhetsbanken utan att se till att han uppdaterar Laide och håller koll på sina pengar. Detta behöver inte vara en dålig sak men eftersom att Vandad vill att det ska vara som förr så blir han orolig. Det är sen Samuel och Laide blev ihop som Samuel har ändrat sitt beteende gentemot sina vänner och sig själv. Även ifall den personen han blir inte är den han har varit förr så kanske det är vem han verkligen är, kärlek kan bringa fram en annan person som inte visats förut, som Pantern säger: “Han är ju fett kär, då blir man skum.”
Det Vandad tänker kan också bero på att han vill ha Samuels pengar för sig själv, att han är girig.
RaderaDet är svårt att säga eftersom man inte får en objektiv bild av Vandad, varken hans egen beskrivning eller Laides berättar hela sanningen, men det finns stycken som tyder på att Vandad utnyttjar Samuel på pengar. Dels insisterar han väldigt många gånger på att "pengar inte betydde något" och att de "delade lika på allt". Vandad kräver även att intervjuaren, som är relativt okänd, ska betala honom för intervjuerna.
Det är som du säger: karakträrena ger ingen objektiv bild. En sekvens när man tydligt ser hur karaktärernas återberättelser skiljer sig är kinarestaurangen. Enligt Laide betedde hon sig civilt, men enligt Vandad skrek hon på personalen och kastade sitt vattenglas mot ägaren. Det finns såklart säkert anledningar till stt karaktärerna ger olika bilder: endera så vill Laide framstå som bra eller så vill Vandad få Laide att se dålig ut, eller så är det en kombination av båda som gör att berättelserna skiljer sig åt. Båda av anledningarna är troliga då Laide är mån om att vara en "god" människa och Vandad ogillar Laide och vid flera tillfällen hävdar att Laide är dålig för Samuel. Ett annat ställe som visar på att man inte får en objektiv bild är på sidan 191 då Vandad säger följande: "Jag är inte helt säker på om Samuel sa det sista eller tänkte det." Detta är en udda sak att säga, Vandad kan omöjligen veta vad Samuel tänker, men om Vandad tror att han känner Samuel såpass bra att han vet vad han tänker och tycker så kan man inte lita på att Vandad har en objektiv och riktig bild av Samuel och handlingsförloppet. Att som läsare inte kunna lita på karaktärerna är dock inget negativt, författaren har trots allt valt att skriva så av en anledning. Genom detta får man som läsare en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om Samuel och vem han var samt reflektera över vad karaktärerna vinner på att berätta/inte berätta vissa saker. Att karaktärerna återger olika berättelser behöver dock inte enbart vara något relativt medvetet, det kan även bero på hur de minns och uppfattar saker. Man tar ju till största del in den fakta som stämmer överens med och bekräftar sin egen världsbild och detta kan göra att man feltolkar saker. Man kan återigen ta exemplet från sidan 191: anledningen till att Vandad tror att Samuel tänker det han tror är för att Vandad tror att Samuel känner så.
Radera/Sofia
5. Sättet som Hassen Khemiri blandar komedi och tragedi gör så att bokens handling känns väldigt äkta, och ger karaktärernas berättande ett annat liv och djup än om de bara hade varit ensidigt negativa eller positiva. Även om man berättar om något sorgligt kan hjärnan ändå koppla till något positivt.
SvaraRaderas.190 "Hon tog min hand och höll den, hon tittade mig djupt i ögonen, hon hade silverringar på ena handen, silverarmband runt andra handleden. -Dricker du kaffe?" Att Samuels mormor långsamt glider in i demensens töcken är i sig ledsamt, men eftersom Laine berättar är det det dråpliga i kaffefrågan som hon minns.
Författaren använder det även för att visa på kontraster, som när Vandad ringer Hamza för att få pengalån och han kommer hem till Vandad "-Bra. Inte som du såklart. Men helt okej. Han lär sig. Enda problemet är att han har sjukt liten blåsa. Det är inte så respektingivande att komma till folk och kräva tillbaka pengar och sen fråga om man får låna toan. Vi log mot varandra." Vandad står och skämtar med två yrkeskriminella som han ska sätta sig i skuld till och det berättas som ingenting, en rolig parentes.
Blandningen av komik och och tragik gör även att vi ser karaktärerna som mer trovärdiga, så att vi litar mer på att det de berättar är sant. För om en karaktär enbart är komisk, rolig och flamsig så kan man lätt tro att hen lägger till komiska inslag bara för sakens skull, och motsatt skulle en karaktär som såg världen utifrån en tragisk och negativ synvinkel uppfattas som tråkig och man skulle kanske lägga mindre uppmärksamhet på historien av den anledningen. Alternativt tro att hen utesluter positiva delar av sanningen. Så trots att fokaliseringen är intern hos berättarpersonen, och därmed är denne väldigt partisk, så blir det lättare för läsaren att bortse från detta. Det kan bero på att det blir lättare att relatera till karaktärerna då de känns mer äkta.
RaderaEtt annat komiskt inslag i sekvensen när Vandad lånar pengar av Hamza är att killen med den lilla blåsan, finns i citatet “Sen kom jättemänniskan med bebisrösten tillbaka från toan och tackade för lånet” (s. 214). Det får den effekten som Lukas nämner, men kanske även syftar till att spräcka fördomar då “bebisrösten” och nervösa blåsan inte direkt matchar stereotypen av en kriminell man.
7. Karaktärerna förändras mycket i denna delen av boken, framförallt Samuel. Det är relationen mellan honom och Laide som enligt mig, har den största påverkan på hur han förändras.Början av deras relation var otroligt spontan, men som alltid från Samuels del - kontrollerat spontan i bemärkningen att han kändes desperat i letan efter en spontan "sann" kärlek. Att det blev just han och Laide berodde nog på hans vilja att vara kär och hennes önskan om att inte vara ensam och att gå vidare från sin tidigare relation.
SvaraRaderaHela deras relation kan sammanfattas med orden som Laide säger på sida 163 " Jag tror jag älskade honom. Ta bort tror. Jag älskade honom. " . Att detta är orden hon väljer att använda när hon återberättar hur hon upplevde relationen med Samuel är ingen slump. Om det inte fanns en tvekan i världen om att hon älskat Samuel skulle "tror" inte vara med från början. Hela deras relation var egentligen ordet "tror". De trodde de var kära i varandra och var till utsidan ett romantiskt och perfekt par. " Dom höll varandras händer. /.../ Dom sprang i takt med varandra /.../ Det finns få saker som är så svåra som att springa och hålla varandras händer och jag minns när jag såg det tänkte jag: Okej. Dom kanske är menade för varandra. Det kanske bara är att acceptera. Jag kanske har haft fel. " är hur Vandad beskriver dem när de kommer springande till oroligheterna vid mormorns hus. Till och med Vandad som har en negativ inställning till deras relation från start har en minnesbild att han i ett ögonblick säger sig tro att de kanske ändå är lyckliga.
Egentligen är de allt annat än lyckliga. När den fantastiska känslan av att vara kär börjar dö ut märker man allt tydligare vilka "fel" Laide ser på Samuel och hur han gradvis förändras och formas av henne. Samuel som har tre särskilda karaktärsdrag (naiv, tankspridd, kontrollerat spontan - Erfarenhetsbanken) mister dem en och en under berättelsens gång, mycket på grund av Laide. Laide beskyller Vandad för att uttnyttja Samuel ekonomiskt vilket leder till att Samuel, som alltid varit naiv och aldrig brytt sim om pengar och deras "Jag tar nästa" byts ut mot en Samuel som inte litar på sin bästa vän. Laide begränsar Samuels tankspriddhet i bemärkelsen att hon lite i taget byter ut en del av Samuel mot henne själv. Samuel får ett beroende att vara med henne - att tala med henne som gör att han förlorar sin egendomliga tankspriddhet som byts ut mot en hets om att alltid vara henne nära (Smsen i Berlin var 15e minut). Slutligen förlorar Samuel den del av honom som han verkar tycka är viktigast. Att vara spontan. I och med Laide förlorar Erfarenhetsbanken sin betydelse. Besluten Samuel börjar fatta får honom att gå långt ifrån spontaniteten i att göra galna saker för att minnas dem. Allt detta byts ut mot "en dimma" som det beskrivs - som är ett enda virrvarr av tiden med Laide. Detta är vad jag tror slutligen får honom att inse hur långt ifrån sig själv han kommit och leder till bokens olyckliga slut. Att relationen börjar leda mot sitt slut får förmodligen Samuel att inse all den dyrbara tid han gått miste om för att han "trodde" att han var kär.
/ Ellen K
3. Samuel och Laide är som flytande moderniteter där de perfekt passar in i sociala fack. Där samuel är den förmoderna och Laide den postmoderna. Samuel har tydliga inre dilemman då han inte riktigt har ett omfång om vad hans “jag” är. han har på något sätt skapat ett mentalt måste av att göra sitt liv till en uppgift där man hela tiden måste jaga erfarenheter till “erfarenhetsbanken”. Hans jagande av erfarenheter kan på ett sätt vara ett jagande på ett “jag” som han försöker skapa med hjälp av erfarenheterna. Samuel har regelmässigt och varaktigt avvikande beteende utan att kunna räknas som psykisk sjukdom eller uppförandestörning, det är svårt att förstå vart Samuel egentligen befinner sig mentalt, vi som läsare får inte se den psykologiska gången samuel har. Laide upplevs mer djup och stabil i ett yttre sammanhang men visar i efterhand mer ologiska element och en ostrukturerad insida som ibland kan säga emot sina argument och person. en stabil uppväxt med ett vacklande och osäker person. När Samuel åker till Berlin exempelvis med Pantern så beskrivs tydligt Laides osäkerhet, och att hon nästan helt övertygat tror att Samuels ska hitta någon bättre, någon yngre etc.
SvaraRadera// Saga