Hej!
Nu börjar vi med bloggen och jag kommer att följa aktiviteten hela vägen och kanske kommentera era inlägg och ställa eventuella följdfrågor.
Vi börjar med frågor som gäller själva presentationen i romanen. För alla frågor gäller det att styrka det du säger med citat och exempel:
1. Beskriv och ge exempel på miljöbeskrivning i denna del. Vad bidrar dessa med när det gäller stämning och läsupplevelse?
2. Vilka karaktärer får vi möta? Vilket intryck får du av dem?
3. Varför dras Therese och Laurent till varandra?
4. Av vilka orsaker vill Laurent mörda Camille?
5. Egna tankar och upptäckter!
Miljön beskrivs dyster, gammalt och med gråbruna färger. Man får en känsla av tomhet, sjukdom och död. Den beskrivs med prägling av naturalism, vilket vi kan se i detta citat. ”Ovanför glastaket höjer sig muren, svart, grovt rappad, liksom betäckt med spetälska och alldeles överhöljd av ärr”. (s.5) Miljön i den äldre butiken förändras dock med tiden. Fru Raquin rustar upp den och även Thérése som förr inte hade något intresse för det, hade genom lusten för Laurent börjat vilja lyxa till det i sovkammaren. Personernas inre tillstånd återspeglar alltså hur beskrivningar av miljö och personer blir.
SvaraRaderaDetsamma gäller personbeskrivningarna. Till en början beskrivs karaktärerna i boken väldigt rått och enkelt. Man förskönar ingenting och det är inte alltid de finaste formuleringarna. Flertalet gånger beskrivs personerna som ”ful”, vilket oftast inte brukar skrivas i klartext annars. ”… Hennes magra, kraftfulla kropp; endast ansiktet antog en blek, lindrigt gulaktig färgskiftning, och hon blev nästan ful i dunklet” (s.11) Det blir dock en förändring över hur personerna beskrivs. När Laurent kommer till familjen beskriver Therese istället ”Hon betraktade med en slags beundran hans låga, med strävt, svart hår omgivna panna, hans fylliga kinder, hans röda läppar, hans regelbundna, vackra fullblodsansikte.”(s.23)
Therese, som under sin uppväxt levt instängd och äcklad av sin tillvaro vilken hon kallar slaveri, gör uppror mot detta levnadssätt. Hennes agerande mot Laurent blir som en frigörelse både sexuellt och psykiskt. ”Hon fann en bitter njutning i att bedraga Camille och fastern; hon hade icke som Laurent totalt gått upp i ett plumpt tillfredsställande av sina begär utan något medvetande om plikten; hon visste, att hon handlade orätt och hon kände en ursinnig lust att stiga upp från bordet och kyssa Laurent duktiga tag för att visa sin man och sin faster, att hon icke var något nöt och att hon hade en älskare” (s.41). Den här sortens förhållande är inte ovanligt att se idag med. Syftet i en relation kan liksom denna inte behöva ha en grund i djup kärlek utan ett uttryck för ett inre krig, längtan efter bekräftelse eller frigörelse för kroppens begär.
Något som jag märkte var att liksom deras dragningskraft till varandra var såväl äktenskapsbrottet och tanken på mord något som föll sig naturligt. ”Redan från första början funno de båda älskande sin förbindelse nödvändig, oundviklig, helt naturlig.”(s.32) ”I sin råa bondlogik fann han detta medel förträffligt och naturligt” (s.49) Detta faktum understryktes av hur de båda beskriver varandra med ordet kött, vilket är ett äldre ord som ofta används för att visa på kroppens begär, lustar och villfarelse. ”Under kläderna anade man runda, starkt utvecklade muskler, en kropp av tjockt, fast kött” (s.23) ”En ljum doft utgick från henne, doften av vitt linne och nyss tvättat kött” (s.32) Den djuriska vällusten och drivkraften hos dessa två betonas mycket och framhävdes som något vilket låg i deras natur.
Hur menar du med "ett inre krig"? Det låter intressant kopplat till Therese...Verkar Laurent tampas med samma inre krig eller vad driver honom? Har han något plikttänkande? Med andra ord, finns det något spår av moraliskt betänkande hos honom?
RaderaMed ett inre krig kan betyda olika saker. Exempelvis kan det betyda en identitetskris, eller också kampen att välja vad man ska göra - följa sina begär eller lyda det som utåt sett är rätt. Här kommer moralfrågan in. Själv ordet moral handlar om principer för handling, etiska normer och vad man anser är rätt och fel. Therese som ständigt varit en lydig kvinna gentemot dessa regler har ett inre krig att vilja göra uppror mot den slav hon känner sig vara, till att göra tvärt emot och ge upplopp för sina omoraliska lustar. Det visade även citatet jag använde förut på.
RaderaLaurent däremot var som motsatsen till Therese. Han hade levt något som de andra skulle kalla för omoraliskt. Han hade ingen relation till sin far, försökte försörja sig som en konstnär och levt ut sina lustar bland kvinnor."Han var i grunden en lätting med fullblodiga begär, med mycket utpräglad åtrå efter lätt åtkomliga, varaktiga njutningar" (s.25)
Kanske är det lätt att säga att Laurent endast tänkte på sin egen förnöjsamhet, men jag skulle vilja påstå att han förutom detta hade en moral men att denna såg annorlunda ut. Han såg inte till kollektivet utan istället vad som var rätt och fel för honom. Hans plikt mot sig själv var att få leva livet levande med njutning. Han verkade även se det som en plikt att hjälpa fröken Therese ur hennes livlösa liv, vilket var en kombination av hans eget tillfredsställande. "Hon darrar, hon har ett mycket lustigt ansikte, tyst och lideslefullt. Säkert behöver hon en älskare, det syns av hennes blick...Min käre Camille är en riktig stackare, det måste man säga. [...] En kvinna måste dö här av ledsnad... Hon tycker om mig, det är jag säker på; varför inte jag då hellre än någon annan?"(s.29). Men när de båda ingick i förhållandet verkade han även till en början vara rädd för denna omoraliska handlings konsekvenser. "Ibland hände det i början, att Laurent blev rädd."(s.37) Här kan vi se att Laurent hade en tveksamhet i det han gjorde och att den kollektiva moralen ändå hade en påverkan. Eller så kanske det bara var en rädsla över denna starka glöd som Therese visade vilket gjorde honom ängslig för det faktum att han som alltid varit den starka nu började tappa sin kontroll.
Bra Hanna! Både resonemanget och exemplen från romanen är intressanta och genomtänkta.
RaderaJa, miljön är väldigt unken. Jag tycker att zola överdriver så mycket att det till och med blir komiskt. "Alla föremålen, gulnade och illa medfarna, hängde där jämmerligt på krokar av ståltråd.". Karaktärerna verkar vara lika urlakade som miljön, i början." ...urskiljde man bakom mössorna i det andra glasskåpet en ung kvinnas bleka, allvarliga profil[...] Man såg icke kroppen, som förlorade sig i dunklet[...] Denna profil syntes där i timtals, orörlig och lugn, mellan två mössor, på vilka de fuktiga stängerna lämnat ränder av rost."(s 7)Både miljön och karaktärerna är "utdöende". Detta ger en stor kontrast till när kärleken ruskar om hennes känslor och "väcker henne till liv". Ju större kontraster desto mer känslor väcks hos läsaren desto mer spännande läsupplevelse. Den gråa, eländiga stämningen som karaktärerna och miljön ger upphov till, ger ytterligare ett värde i läsupplevelsen- läsaren känner sig bra när hen vet att karaktärerna har det sämre.
SvaraRadera"läsaren känner sig bra när hen vet att karaktärerna har det sämre"- hur menar du då?
RaderaIntressant med kontrasten du uppmärksammar, häder det något med miljöbeskrivningarna efter att Therese har inlett sitt förhållande med Laurent?
Det jag menar är att människor känner sig bättre när någon annan har det sämre. Människan finner någon form av lättnad i att veta att man inte har det sämst. Att man vill fly sin egen verklighet ibland och då känna, när man ser någon annans verklighet-som då är sämre än ens eget, att man inte har det så dåligt i alla fall. Det blir som någon form av tillfredställelse. I detta fallet känner kanske tex läsaren att den inte har hunnit att städa på länge och när hen läser detta, känner hen sig tillfredställd,lugnad över att hen inte har det så illa iallafall.
Raderaoch "när fru Raquin och Camille följde sina gäster till porten till passagen..." så skriver inte Zola att det är någon smutsig gulnad dörr där handtaget hänger på sned, utan det är bara en dörr. Det har alltså hänt något med miljöbeskrivningarna."Så snart han kom in i passagen, erfor han sjudande känslor av vällust[...] Då gick han raskt in i gången och uppför den smala mörka trappan, ledande sig efter de av fukt söliga väggarna." När han går uppför den här trappan till Thérése är det forfarande en del av den äckliga passagen- ( av fukt de söliga väggarna) Men det upplevs inte så vidrigt. Mörkt och fuktigt kan det ju vara lite varstans. Efter att de blev kära, beskrivs miljön inte så eländig som innan förälskelsen, trots att det är samma miljö. Förmodligen beror detta på att karaktärerna i sitt kärleksrus inte upplever någonting så illa. Dessutom dras inte stämningen ned, för oss läsare, av de sunkiga miljöbeskrivningarna. Alltså hänger beskrivningarna av miljön och karaktärerna ihop, för att bidra till en viss stämning i boken, vid en viss tidpunkt.
RaderaBra Sofia!
Radera(Första citatet i förra kommentaren är hämtat från sidan 7)
SvaraRaderaEn orsak till att Laurent vill mörda Camille är att han och Therese då ostört kan träffas och ha sex med varandra." Om min man dog...!upprepade Thérése sakta. - Då skulle vi gifta oss, vi skulle icke längre frukta för något, vi skulle i rikt mått njuta av vår kärlek... Vilket lyckligt och ljuvligt liv!" (s47) Det är ju inte okej att vara otrogen, och det verkar som Thérése är ganska plikttrogen då hon säger " jag tror sannerligen inte, att jag kommer tillbaka mera"(s 46) till sitt livs kärlek (då alternativet är en döende make).Om man då mördar maken Camille finns inte längre någon plikt att följa. Detta betyder fritt spelrum på kärleksfronten. " Om han icke läte mannen försvinna, skulle hustrun gå honom ur händerna."(s 49) Detta kunde han ju inte riskera. Alternativet att röva bort henne och vara otrogen gav Laurent ytteligare en orsak till att mörda Camille."Han riskerade mindre genom att döda mannen;han väckte ingen skandal, skaffade endast en man ur vägen för att själv intaga hans plats" (s 49) Dels att förstöra sitt rykte, sin karriär och dels att få uppfylla sitt begär, av Thérése leder honom till mordtankarna.
Men Hur stor del i mordet ligger i att Laurent vill ha Therese och hur stor del handlar om att han vill ha det bekvämt och bra?
RaderaAllt handlar om att han vill ha det bekvämt och bra. Att ha Thérése är en ingrediens i receptet till ett bekvämt och bra liv, enligt honom. Att han hälsar på dem på torsdagarna är för att familjen Raquin ska uppfylla hans begär. Fru Raquin tar hand om honom, Térése uppfyller hans sexuella begär och Camille hans vänskapliga begär. Men eftersom han ändå beslutar sig för att mörda Camille, betyder hans sexuella begär av Thérése mer än det vänskapliga behovet av Camille. "Han ville glömma, inte mera se Thérése i hennes nakenhet, i hennes ljuva, råa smekningar, men alltjämt såg han henne framför sig, obeveklig, sträckande armarna mot honom. Detta fysiska lidande, detta skådespel förorsakade honom, blev olidligt."(s 34) Det här visar på att hans begär av henne tar över hans bekvämlighet. Det är inte bekvämt att leva det liv som han gör, att ha en affär i det dolda. Samtidigt är den affären bekvämare för honom än besväret att leva ett sådant liv.
RaderaBevis till förra kommentaren:
Radera"Han hade blivit hustruns älskare, mannens vän, moderns bortskämda barn. Aldrig hade han levat i ett sådant i ett sådant tillfredställande av sina begär." (s40)
Jag håller med Sofia. Mycket handlade om att ha det bekvämt och leva ut sitt vällustiga liv. Laurent säger även på sidan 50 att "Han dödade för att leva lugn och lycklig",vilket egentligen kanske inte behövde inkludera Therese utan skulle kunna vara en annan kvinna. Däremot tror jag att mordet krävde en sådan kvinna som Therese för att han skulle kunna genomföra mordet. Hennes passion, det förbjudna med att hon redan var gift och hans position i familjen med pondus var avgörande faktorer.
RaderaJag skulle även vilja dra en parallell till Frankensteins monster, där man talade om att det var omgivningen med dess personer som påverkar en människa till att bli ond eller god. Liknande säger även Laurent själv. "Innan Therese hade han icke tänkt på att mörda Camille, han hade talat om denne mans död, eggad av förhållandena, retad av den tanken, att han icke mera skulle få träffa sin älskarinna" (s.49)Det var alltså en kombination av hur hans förhållande med familjen Raquin såg ut och hans längtan till ett liv fyllt med lust.
Jag håller också med er om att det nästan bara handlar om njutning för Laurent. Detta får man ett slags bevis på längre fram i boken då man får reda på att Laurent, efter Camilles död, tar en annan kvinna till älskarinna, under den tid han inte kan ta kontakt med Thérèse igen. Han säger då att han under den ettårsperiod han tillbringar med den andra älskarinnan inte för ett ögonblick tyckt att han varit otrogen mot Thérèse. Detta visar på att han alltid sätter njutningen först. Även om han som, Hanna säger, kanske ser något mer speciellt med Thérèse, något som till och med får honom att begå mord, så kan han ändå inte nöja sig med att äntligen ha fått Thérèse, om han inte får sex och njutning.
RaderaTror du att det är kärlek? Detta kan du koppla till diskussion 2 i bloggen!
RaderaMiljöbeskrivningen i denna bok är väldigt ingående, nästan så ingående så att jag ibland kommer på mig själv med att inte riktigt ta in det jag läser, det finns så mycket miljöbeskrivning att tar lite tid att måla upp en bild i huvudet. Miljöbeskrivningarna av Pont-Neuf är väldigt dyster och författaren framhäver alltid de fula, smutsiga och äckliga sakerna som man kan se där. ”Under vackra sommardagar, när en stekande solbränner gatorna, faller en vitaktig dager från de smutsiga rutorna och släpar sig bedrövligt fram över passagen. Fula vinterdagar, dimmiga morgnar kasta rutorna endast mörker över de klibbiga stenhällarna, smutsigt otrevligt mörker.”(s.5) Till och med under en vacker sommardag ser man bara det fula och smutsiga. När författaren beskriver landskapet, vid det lilla huset de bor i i början så är miljöbeskrivningen positiv, men inte alls lika detaljerad som de ”fula” miljöerna i boken. ”Då såg hon trädgården, de vidsträckta, grönskande kullarna, som höjde sig över horisonten…” (s.12). Att författaren beskriver det fula och smutsiga så ingående, och inte alls beskriver det vackra i samma utsträckning visar på spår av naturalism. Detta leder till att känslan man får överlag är att alla platser är mörka, dystra och smutsiga, det känns inte direkt trevligt någonstans.
SvaraRaderaThérèse dras till Laurent eftersom att han är ”en riktigt man”. I början av boken så får vi reda på att Thérèse ser på Camille som en liten pojke, hon har växt upp med honom och i hennes ögon kommer han inte att förändras från den lilla, klena, ständigt sjuka pojken som han var, trots att han nu är vuxen. Laurent däremot är kraftigt byggd och Thérèse förundras av hans utseende, som väcker ett begär hos henne. ”Under kläderna anade man runda, start utvecklade muskler, en kropp av tjockt, fast kött. Thérèse mönstrade honom nyfiket, gick från kläderna till ansiktet och kände små rysningar när blicken mötte hans tjurhals”. Thérèse faller också för Laurents längtan efter njutning i livet. Laurent längtar efter den dagen han får tillräckligt med pengar för att bara kunna vila, äta gott och träffa kvinnor resten av sitt liv. Thérèse lockas av detta eftersom att hon lever i en slags bubbla, hon spelar en roll som inte är hon och hon längtar efter att vara fri. ”…Hon hade inte som Laurent totalt gått upp i ett plumpt tillfredsställande av sina begär utan något medvetande om plikten; hon visste , att hon handlade orätt och hon kände och hon kände en ursinnig lust att stiga upp från bordet och kyssa Laurent duktiga tag för att visa sin man och sin faster, att hon icke var något nöt och att hon hade en älskare.”(s.41)
Laurent å andra sidan, dras inte alls till Thérèse i början. Han tycker inte om henne och han tycker att hon är ful, men hans längtan efter kvinnligt sällskap får honom att ge efter och han gör Thérèse till sin älskarinna. Laurent känner i början obehag över Thérèses hängivelse i deras affär men ju mer tiden går, desto mer tar hans lust över och tillslut är han lika beroende av Thérèse som hon är av honom.
Är naturalism med nödvändighet något fult och äckligt? Kanske hör det kanske överdrivet fula i hans beskrivningar mer samman med en stämning han vill skapa för att försträrka det som karaktärerna upplever? Hur skulle detta kunna hänga ihop?
SvaraRaderaMåmga bra citat!
Varför är Laurent negativt inställd till Therese i början? Har Therese några moraliska hänsyn?
Jo, självklart är det så, karaktärerna i boken är inte speciellt lyckliga i början av boken, speciellt inte Thérèse som verkligen avskyr affären på Pont-Neuf. Citatet för veckans diskussion beskriver hennes känsla väldigt bra "När Therese kom in i butiken där hon hädanefter skulle tillbringa sitt liv tyckte hon att hon steg ner i en gravs feta jord" (s.16)Hon inser att hon aldrig mer kommer att kunna uppleva den lilla frihet och njutning som hon trots allt kunde känna ute på landet.
RaderaDet är absolut som en död för Therese, men kan man se detta med antydningarna om grav och död på annat sätt rent berättartekniskt?
RaderaMiljön i denna bok bidrar med en dyster bild på deras tillvaro. Det första kapitlet beskriver en gata. Gatan beskrivs som en plats man bara passerar förbi snabbt, en väg för stressade människor, en genväg för alla som hade någonstans att vara. Det är en plats som man inte stannar länge på helt enkelt vilket säger en hel del om gatans skick och betydelse:
SvaraRadera"Passage du Pont-Neuf är inte någon promenadplats. Man går den för att undvika en omväg, för att vinna några minuter"(s.5). Ändå är det där som kommer att bli platsen för huvudkaraktärerna Camille, Fru Raquin och Thérèse leverne senare i boken.
I det andra kapitlet får vi reda på huvudkaraktärernas existens och miljön beskrivs som en tråkig tillvaro där Camille, ett sjukt barn, tas hand av sin överbeskyddande moder. Livet är ganska trist för dem. Camille har tampats med sjukdomar hela livet och har därefter inte kunnat gå till skolan som normala barn. Även när han inte var sjuk så har Fru Raquin motsatt sig sin son en normal skolgång:
"Fru Raquin darrade, då man rådde henne att skicka sin son till en skola; hon visste, att han skulle dö, om han kom bort från henne, hon sade, att böckerna skulle döda honom"(s.10).
Under tiden hade Thérèse blivit en del av familjen. Hon uppfostrades framför allt att inte göra väsen av sig, fast man märker att hon är rena rama motsatsen inombords. Därför blev hennes tid där en mycket tråkig, hemsk tid med mycket lidande (inte fysiskt lidande men ni förstår) vilket bekräftas när hon släpper sina djuriska begär på Laurent samt förklarar det dess intensitet:
"Ack, om du visste, vad jag hade lidit! Jag har fostrats upp i ett sjukrums varma fuktighet. Jag låg tillsammans med Camille; om natten gick jag från honom, då jag kände vämjelse vid den fadda doft, som utgick från has kropp". (s.34)
Man känner tydligt av hur hon tvingat (eller tvingats) ner sina behov, sitt inre jag, åren hon levt med Camille och Fru Raquin. Laurent blir som en slags riddare som ”räddar” sin prinsessa från den ”elake” draken. För att kunna få behålla sin prinsessa måste riddaren döda draken som håller prinsessan fången. I det här fallet är hon gift med Camille som med sitt egoistiska sätt gör hennes liv med honom helt outhärdligt.
Detta är svaret på den första delen, skulle lämnat in den lite tidigare men glömde bort att göra det.
///Johan
Håller med David om att det är en rolig liknelse med riddaren och draken. För visst är det ju så att Laurent försöker se sin handling som moralisk på något sätt trots att det för vem som helst annars bara är ett bestialiskt mord. Bra val av citat för att beskriva Therese och hennes handlande. Förstår du Madames överbesyddande sätt?
RaderaJag kan förstå att en mamma är väldigt beskyddande av sitt barn, speciellt om barnet i fråga är föremål för dålig hälsa om du förstår vad jag menar. Det ligger liksom i vår natur att ta hand om de skadade, de sjuka som man ser behöver vård, det är mänskligt. David nämnde något om att det är mänskligt att man rättfärdigar en sådan handling som mord genom att intala sig att det var för en högre "cause", att det var för det bättre att han dog, att han skulle ta Camilles plats. Det ser man varje dag när folk begår olika (hemska) handlingar som de alltig rättfärdigar med att det var för en bättre framtid, för en högre "cause" som sagt. Det var ju ett mord trots allt som inte borde kunna rättfärdigas men när man läser får man nästan den känslan att det var för det bättre att Camille dog, hur hemskt det än låter. Zola har lyckats få läsaren att nästan heja på Laurent och Thérèse i deras strävan att vara tillsammans. Det är därför jag jämförde lite grann med den klassiska kampen mellan ont och gott: "riddaren och draken".
RaderaJa ni har väl fått med det mesta på del 1. Miljöerna är ju givet väldigt dystra och gråa, men det är kanske inte det som jag känner är mest centralt. Det som är mest spännande är väl egentligen karaktärsutvecklingen. De motiv och resonemang som tar form hos de olika personligheterna blir för mig riktigt obehagliga, antagligen med grund i att de känns verklighetsnära i så hög grad. Tyckte att det var roligt med Johans liknelse med draken och prinsessan, eftersom historien är så långt ifrån en sagoberättelse man kommer, ändå håller jag med på ett sätt. När Laurent börjar begrunda mord börjar han också rationalisera det för att inte få skuldkänslor. Det känns som att beslutet tas först och resonemanget fylls i retroaktivt för att rättfärdiga handlingen, han tänker t.ex. att det borde vara okej då han helt enkelt tar Camilles plats. Det lät precis lika idylliskt som om han vore en riddare. Hans försök att måla upp sig själv som rättfärdig när han är så självisk känns oerhört mänskligt.
SvaraRaderaIntressant med rättfärdiggörnadet du skriver om här. Att det är mänskligt kan vi nog hålla med om. Ha du andra exempel på detta i din omvärld? Tycker du hittills att det känns som att karaktärerna är riktiga, äkta människor eller överdriver Zola?
RaderaDet är kul att läsa alla dessa kommentarer och se hur folk tänkte förr i tiden :)
SvaraRadera