Här kommer nästa veckas frågor. Känn inte att ni måste svara på alla. Om någon redan har utrett en fråga, så kan det vara bra att gå vidare och ta tag i en annan. Det som är kul också är ju om ni svarar på och ställer frågor till varandra.
Läsningen gäller fram till kapitel XXVI.
1. Beskriv parets bröllopsnatt.
2. Hur uppfattar du det författaren berättar om personernas temperament s. 123-125? Koppla gärna till naturalismens tankar och det som Zola skriver om i sitt förord. Hur tänker du själv om detta med temperament? Hur mycket styrs vi människor av vårt temperament? Kan vi styra det?
3. Kommentera olika skräckinslag som förekommer under dessa sidor. Kan du se symboler och tolka dessa? Vilken period påminner detta om egentligen? Citera!
4. Hur utvecklas relationen mellan L och T under dessa sidor? Kan du säga något om manligt och kvinnligt kopplat till karaktärerna?
5. Egna tankar...
Skräckinslagen i den här delen liknar dragen från romantiken med skräck för det mystiska och för själen. Konkret handlar det här om att de är rädda för att Camilles själ ska komma igen. Dessutom är de rädda för sina egna/varandras själar och för de hallucinationer som de själva framkallar. Att de är rädda för att Camilles själ ska gå igen visar sig i tre olika exempel. För det första när han får syn på Camilles tavla i sängkammaren på bröllopsnatten. " Han bleknade, han inbillade sig, att denna kravsning kom från porträttet, att Camille steg ned ur sin ram"(s118) Detta visar på hans skräck för att Camilles själ ska komma tillbaka, men också för sin egen hallucinationsskräck då han blir blek. För det andra, när katten kommer och krafsar på dörren." Camille har gått in i denna katt",tänkte han "Jag måste döda detta djur...det ser ut som en människa."(s118) Det här visar skräck för det mystiska, att Camilles själ skulle ha gått in i en djurskropp. Att han är beredd att döda visar tydligt på rädsla. För det tredje, i scenen när han, hur han än försöker måla något annat, får fram Camilles ansikte. " Resultatet blev detsamma: Camille, grinande, och lidande framträdde ständigt på duken[...] Således skulle han icke våga arbeta mera, han skulle alltid frukta att återuppväcka sitt offer vid minsta penseldrag" (s 145) Detta visar på hans skräck att själv inte kunna styra sin kropp, utan att hans hallucinerande själ styr den åt honom.
SvaraRaderaAtt de är rädda för varandra och varandras själar visar sig under deras bröllopsnatt. När Laurent kysser henne på halsen gör hon så här:" Hon fäste på Laurent en så underlig blick av motvilja och förfäran, att han ryggade tillbaka, förvirrad och illa till mods, liksom själv fattad av skräck och avsky." Samtidigt som de är rädda för varandra är det skräcken för Camille som förenar dem. Varför känner de då skräck för varandra? Vad tror ni? Jag tror det beror på att var och en är rädd för att den andra personen ska framkalla deras passion och därmed orsaka dem ännu mera lidande." ...hon skulle ha kastat sig i elden, om hon hade tänkt, att elden skulle rena hennes kött och befria henne från hennes lidanden" (s 128) Här tolkar jag elden som en symbol för passionen. Men att vara i elden/ passionen kan vara både smärtsamt och underbart beroende på situationen. I den här situationen när de vet att deras passion har släckt ett liv, påminner deras passion/eld dem om deras lidanden för mordet. Elden/ passionen bränner och smärtar dem alltså i denna situation pga deras dåliga samvete. Såret på Laurents hals tolkar jag som en symbol för deras dåliga samvete. Det finns alltid där, trots att man försöker att dölja det. Både Laurent och Therese vill ha bort såret/ det dålig samvetet för att kunna leva som de en gång önskat. Laurent vill att hennes kyssar ska läka såret eftersom han har tvingat henne att kyssa såret. " Therese sökte med läpparna Camilles bett på Laurents hals och där sög hon ursinnigt fast sin mun. Där var det svidande såret; när det var botat, skulle mördarna få sova i ro. Therese förstod detta och sökte att bränna såret med sina smekningars eld. [...] ett ögonblick tänkte hon att bita sin man på detta ställe, slita bort ett stort stycke kött, göra ett nytt sår, ännu djupare, som skulle taga bort märkena efter det gamla. Och hon tänkte, att hon icke skulle blekna mera, om hon sågo märket efter sina egna tänder"(s128)Hon försöker alltså att slita bort det dåliga samvetet med HJÄLP av elden/passionen som förut förskräckte och påminde henne om det dåliga samvetet. Hon inser ju också att samvetet heller aldrig kommer att försvinna, bara ändra form. Om såret försvinner, så kan det dåliga samvete som brinner, omvandlas.
Hur tolkar ni elden? Varför tror ni att de är rädda för varandra?
Jag håller med dig sofia, elden visar mycket på passionen och närheten, men när deras heta kyssar inte kunde bota dem ersatte de eldliknelsen med kyla. "när de kände kölden hos kadavret, som nu skulle skilja dem åt för alltid..." Alltså gick de från passion, värme, närhet till kyla och avskildhet. Symboliken från elden visar även på den renade men samtidigt förtärande kraften. Att besegra Camilles vålnad användes båda delarna. Genom den renande kraften - "Elden skulle rena hennes kött och befria hennes lidanden" (s.128) och genom den förtärande kraften - " Therése förstod detta och sökte att bränna såret med sina smekningars eld" (s.128)
RaderaEld kan vara farligt och smärtsamt. De är rädda för denna okontrollerbara och smärtsamma låga som bränner DEM, istället för deras vålnad. ".. Sökte bränna såret[...] men hon brände sina läppar" (s.128)
Jag tror att de känner skräck för varandra eftersom att de förknippar den tid de är ensamma tillsammans på dygnet( i sängkammaren) med Camilles spöke och lidande. På dagtid när Thérèse är ensam i butiken med fru Raquin och Laurent är på kontoret mår hon bra, men såfort han kommer hem så får hon ångest. När han kommer hem vet hon att det snart är kväll och att de måste gå in till Camille i sängkammaren. Fruktan för sängkammaren har alltså medfört att Thérèse fruktar Laurent för hon förknippar honom med de hemska nätterna. Det är likadant för Laurent. När han skaffar sin ateljé så tillbringar han, i början, tid där utan att måla, bara för att få en paus från Thérèse, han nekar henne även att komma dit. "Han fruktade, att Thérèse skulle föra med sig Camilles vålnad."(s.141)
SvaraRaderaEn annan förklaring till att de är rädda för varandra och inte längre känner passion för varandra och att de helt enkel inte fungerar tillsammans längre är, enligt författaren, att de inte längre är i jämvikt som de var innan mordet. " Älskaren gav sitt blod, älskarinnan sina nerver, och de levde i varandra; de behövde varandras kyssar för att reglera mekanismen i sitt väsen. Men en rubbning hade nu uppstått; Thérèses överretade nerver hade överväldet. Laurent hade med ens kastats mitt in i en nervös överretning; genom den unga kvinnans glödande inflytande hade hans temperament småningom blivit en flickas, skadad av en akut nervsjukdom."(s.120) Den balans som har funnit mellan deras temperament finns inte längre. De psykiska påfrestningarna efter mordet har fått Thérèse att bli ännu mer nervös än innan och Laurent att bli nervös. Detta gör att de inte fungerar tillsammans längre och jag antar att de blir rädda över denna förändring. De kan inte finna trygghet och lugn hos varandra längre, de kan inte få Camilles vålnad att försvinna tillsammans, det blir tvärtom värre när de delar sängkammare.